”Som ett team är vi världsbäst”
Av Erik Olsson
Han är en av filmvärldens mest hyllade ljuddesigners. Enligt dubbla Oscarvinnaren Per Hallberg beror frmagången på ett ödmjukt ledarskap. Medan andra Hollywood-egon slåss om rampljuset, har han byggt ett gäng som blivit bäst i världen.
Efter sju år i Hollywood hade Per Hallberg redan arbetat med flera stora skådespelare och regissörer. Bland annat hade han varit ansvarig för ljudet i storfilmen ”Braveheart” med Mel Gibson och för det skulle han senare komma att vinna sin första Oscar. Men trots att han kom från lilla Öland i Sverige hade han dittills aldrig upplevt någon större nervositet inför de superstjärnor han fått träffa.
Nu satt han i studion och arbetade med filmen ”Hämnden”. Delar av dialogen behövde spelas in på nytt och bakom Per på en soffa låg regissören Sean Penn och vid en mikrofon stod Jack Nicholson.
- Jack, som för mig är en av de allra största, hade problem att få till replikerna. Så jag gav honom lite instruktioner och bad honom pröva igen, säger Per och berättar att han ändå inte tyckte att Jack fick till det riktigt så han stod på sig och bad honom ta om alltihop en gång till på ett annat sätt.
- Och då slog det mig plötsligt. Här sitter jag, en grabb från Öland, och ger råd till en superstjärna som Jack Nicholson om hur han ska säga sina repliker. Snart blir han väl urförbannad, säger Per och minns att han för första gången blev lite skraj.
Men istället för att bli arg gjorde Jack bara ett nytt försök och den här gången satt replikerna betydligt bättre. Så han tackade Per för hjälpen och lämnade sedan studion.
- Då insåg jag att man måste våga lita på sig själv, man får aldrig vara rädd för att göra sitt jobb, säger Per.
Han förklarar att de divalater som han ibland stöter på sällan kommer från de riktigt stora stjärnorna. Istället är det de mer oerfarna som är på väg upp men ännu inte är där som kan vara svårarbetade.
Per menar att det oftast handlar om osäkerhet och då gäller det att skapa en så trygg arbetsmiljö som möjligt.
- Då skulle det inte fungera att jag gick runt och var nervös inför deras stjärnstatus. De här människorna lever oerhört påpassade liv och då måste de åtminstone få lugn och ro omkring sig när de jobbar, säger Per och förklarar att han exempelvis aldrig skulle be någon av de stjärnor han arbetar med om en autograf.
- Det händer ganska ofta att folk jag träffar ber mig att göra det men jag säger alltid nej. Vill man att folk ska uppträda professionellt i studion så måste man själv uppföra sig så.
Pers ambition har hela tiden varit att skapa en arbetsmiljö där alla vågar delta med tankar och idéer, oavsett om man är Jack Nicholson eller en vikarierande studioassistent. Kanske låter det som en självklarhet att behandla alla lika men Per hävdar att det har varit en mycket viktig del i hans framgångsrecept. En grundsten som han tror att många av hans mindre framgångsrika konkurrenter har missat.
Som ”supervising sound editor” är det Per som bär det övergripande ansvaret för ljudet i de filmproduktioner han jobbar med. Det är han som ska se till att arbetet håller ihop och bildar en fungerande helhet.
Storleken på den arbetsgrupp han har under sig varierar kraftigt från produktion till produktion. Ibland handlar det om fem personer, ibland femtio. Men han har alltid en kärna av medarbetare runt omkring sig som han har jobbat ihop med länge.
- Vi har byggt ett gäng genom åren. Karen Baker Landers, som jag delade min senaste Oscar med, har jag arbetat tillsammans med i 22 år. Nybörjaren i gruppen har varit med i tio år, säger Per och förklarar att det är unikt i en bransch som är känd för att ha stor personalomsättning.
- Folk arbetar tillsammans i ett par år och sedan blir de ovänner och splittras. Som jag ser det beror det oftast på att någon försöker ta åt sig för mycket av äran själv. Så är det inte i vår grupp. Vi trivs tillsammans och har kul på jobbet varje dag och det är därför som vi fortfarande jobbar ihop, säger Per och fortsätter:
- Jag brukar säga att ingen i min grupp är bäst i världen på ljud, varken jag eller någon annan. Men som ett ”team, put together” är vi bäst. Ja, jag tror faktiskt inte att det finns någon annan i världen som är bättre än vi på det vi gör.
Hans ton är saklig, han slår sig inte för bröstet. Han har bara en imponerande tro på sig själv och sina arbetskamraters förmåga.
Men att vara ljuddesigner handlar naturligtvis även om kreativitet. Per menar att han har en medfödd känsla både för ljudestetik och hur man berättar en historia, vilket inte är en helt vanlig kombination med att samtidigt vara en duktig organisatör.
Någon formell utbildning inom ljud och film har han inte och istället har han fått arbeta sig upp. Att han överhuvudtaget hamnade i Hollywood är faktiskt en historia som kunde varit tagen ur någon av de filmer han jobbar med.
Alltihop började när Per var 27 år. På den tiden bodde han i en lägenhet i Borgholm och där råkade han en dag i september, långt efter att de sista turisterna lämnat Öland, stöta ihop med en amerikansk tjej som var där för att besöka några gamla arbetskamrater.
Förälskelsen var omedelbar och mindre än ett år senare var Per i USA för att besöka tjejen, som heter Linda och skulle komma att bli Pers första fru.
Via henne träffade han en kille som arbetade med filmljud i Los Angeles. De båda kom bra överens, ljudkillen tog med sig Per till sitt jobb och visade honom runt och några månader senare ringde han och erbjöd honom en anställning.
- Men jag var ju 28 år och hade provat en massa olika yrken redan. Jag ville inte bli chaufför eller assistent eller vad det nu var de ville erbjuda mig. Då hade jag inte fått lära mig någonting om arbetet som ljudläggare, säger Per som istället bad att få gå en tid som oavlönad praktikant.
- Det var den bästa utbildning jag kunde få. I och med att jag fick röra mig fritt och även såg andra delar av filmproduktionen gav det mig en förståelse för helheten som jag tror har varit väldigt viktig, säger Per som redan efter 4-5 månader på företaget Soundelux fick ansvaret att lägga ljud på sin första film.
Han menar att det är nyttigt att inse att man även som chef på ett eller annat sätt är en del av ett större maskineri. Om man ska ha ett bra samarbete med arbetsledare inom andra områden av organisationen bör man ha en ödmjuk inställning även till deras jobb.
- Om en filmproduktion har en total budget på 100 miljoner så kanske 1 miljon av de pengarna går till det arbete som jag är ansvarig för. Ljudet är trots allt bara en liten del av en film. Det kan vara bra att komma ihåg ibland när man försöker få sin vilja fram mot de som ansvarar för både kostsammare och större delar, säger Per.
Just ödmjukhet återkommer han ofta till, både som en beundransvärd egenskap hos andra och som en förutsättning för framgång i sitt eget ledarskap. Och på många sätt har det blivit ännu viktigare sedan han kom till Hollywood för snart 23 år sedan.
I den stenhårda konkurrensen som råder i branschen behöver den som vill arbeta där allt stöd som går att få. Många är beredda att gå över lik för att nå framgång men Per är övertygad om att det i längden löner sig att alltid vara juste mot de man jobbar med.
- Det finns många svin i Hollywood, men ser man inte upp blir man snabbt ensam gris i stian, säger han och menar att de som framhäver sig själva för mycket och beter sig illa sällan blir framgångsrika eftersom det till slut inte finns någon som vill jobba med dem.
- Så på det sättet är ju ödmjukhet helt enkelt en självbevarelsedrift. Men sedan handlar det naturligtvis om hur man vill att folk ska se på en som person. I grund och botten är det förstås värderingar som jag har fått med mig hemifrån, säger Per.
För en ljudläggare börjar arbetet först efter själva filminspelningen. Då får denne titta på det filmade materialet och försöka skapa sig en bild av storyn och de intryck som regissören vill förmedla till publiken. Sedan gäller det att få stämningen i bildmaterialet att passa ihop med ljudet.
I de flesta filmer byter man ut i princip alla miljöljud från originalfilmen, allt från motorljudet från en bil som kör förbi till smattret från ett automatvapen.
- Fast först och främst gäller det att rensa upp i den inspelade dialogen. Det är ett ganska stort arbete bara med att få replikerna från inspelningsplatsen att höras, säger Per och berättar att man ofta måste be skådespelarna att komma in i studion och tala in dialogen en gång till när originalinspelningen är för dålig för att användas.
Normalt arbetar en ljudläggare med tre projekt om året men Per har många gånger arbetat med fem filmer under ett och samma år.
Han uppskattar att han jobbar cirka 330 av årets 365 dagar och ofta är han i studion från tidig morgon till sen kväll. Det blir sällan mer än fem och en halv timmes sömn per natt.
Inställningen att arbeta hårt och aldrig nöja sig med halvbra verkar han ha haft med sig redan från början och det är inte svårt att se att det också är en viktig förklaring till hur han har tagit sig dit han är idag.
Per berättar att han cyklade en hel del under den här första tiden i L.A. och en dag tog han sig upp till en högt belägen utsiktsplats där man ser staden med Hollywood och hela filmfabriken framför sig.
- Jag stod där och tittade ut över L.A. och jag minns att jag till och med sa högt för mig själv ”jag ska klara det här, jag ska lyckas med detta!”, säger Per och medger att det kan låta ganska kaxigt att stå ovanför denna jättestad och tänka att man ska bli bättre än alla andra där nere.
- Men sån var inte känslan. Det var utmaningen jag såg, en tävling med mig själv snarare än med någon annan. Och jag tänkte inte göra det halvdant.
Fakta: Per Hallberg
Ålder: 49 (fyller 50 den 30:e december)
Familj: Hustrun Holly och hennes dotter Ruby, 18, samt deras gemensamma dotter Svea, fem år. Mamma Anita och lillebror Johan hemma på Öland.
Bor: Malibu, Kalifornien. Sommarhus i Tryggestad på mellersta Öland.
Karriär: Har varit ansvarig för ljudet till omkring fyrtio hollywoodfilmer. Vann sin första Oscar redan 1996 för "Braveheart" med Mel Gibson i huvudrollen och fick sin andra 2008 för ljudet till ”The Bourne Ultimatum”, Oscarsnominerades 1998 för "Face/Off". Har fyra statyetter från den brittiska filmakademien Bafta och flera priser från andra branschorganisationer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar