Därför sparar Anders Borg

SvD Näringsliv 7 augusti

PERSPEKTIV:

Regeringens sparnit får allt fler motståndare. I förra veckan tillkom ytterligare en tung kritiker, Internationella valutafonden, IMF. Frågan är nu om regeringen kommer ändra kurs och storsatsa på investeringar i höst, så som Anders Borg antydde i Almedalen. Risken är dock att politisk taktik fortsatt står i vägen.

Den svenska regeringens sätt att hålla i plånboken målas av IMF upp som närmast osolidarisk. Sparniten anses spä på obalanserna i världsekonomin och resursstarka Sverige uppmanas att börja spendera för hjulen ska hållas rullande.
Men det är inte bara IMF som anser att Sverige bör investera. Flera ledande svenska nationalekonomer och näringslivsföreträdare har länge sagt samma sak. De framhåller att det också vore bra för den svenska ekonomin och minska arbetslösheten.

Tanken att motverka lågkonjunkturer genom att staten tillfälligt ökar sina utgifter för att stimulera ekonomin är knappast revolutionär, tvärtom är det en av finanspolitiken mest grundläggande idéer. Ändå har Anders Borg gjort precis tvärtom och istället stramat åt.
Denna strategi blir extra anmärkningsvärd då den svenska statsobligationsräntan är nere på en mycket låg nivå. För tioåriga lån har staten den senaste tiden bara fått betala drygt 1,3 procent.
Med en normal inflation innebär det att Sverige i praktiken skulle låna helt gratis. Det är en alltså en unik möjlighet att investera som vi står inför.
LÄS MER: ”Hon kritiserar Borg för passivitet”
Hur kommer det sig då att Anders Borg med ett helt finansdepartement av ekonomiska analytiker till sitt förfogande så länge envist hållit fast vid att spara och strama åt? Är hans ekonomiska analys verkligen så diametralt annorlunda än flertalet erkända nationalekonomer och nu alltså även IMF? Sannolikt inte.
Istället bottnar förmodligen en stor del av motviljan till investeringar i taktik och politisk pragmatism. Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har nästan som ett mantra upprepat ordet ansvar. Detta har signalerat återhållsamhet och noll risktagande, trygghet för svenskarna i en turbulent omvärld.
Taktiken har varit framgångsrik och gett Anders Borg ett djupt cementerat förtroende även långt utanför den moderata väljarkåren. Att i detta läge, när stora delar av Europa är nere för räkning under ett berg av skulder, plötsligt börja tala om att Sverige åter ska öka sin skuldsättning skulle minsta sagt äventyra det förtroendet.
Väljarkåren är ju till stora delar nöjd med den nuvarande politiken. Finansminister Borg som vid flera tillfällen kritiserat europeiska kollegor för vidlyftigt spenderade skulle få stora pedagogiska problem att förklara varför hans egna utgiftsökningar är nödvändiga.
Väldigt många väljare har heller inte kunskap eller intresse för statsobligationsräntor och nationalekonomisk teori. Att spara och ta ansvar är ett enkelt och rakt budskap. En nymoderat paradgren att hålla fast vid.
Och inte ens oppositionen opponerar ju sig. Socialdemokraterna har knappt sagt ett ont ord om Borgs försiktiga finanspolitik och inte heller presenterat några egna förslag på större investeringar.
Det beror sannolikt på två saker, dels är man livrädd för investeringsförslag ska kritiseras och misstas för ansvarslöshet, dels har det även för firma Stefan Löfven/Magdalena Andersson visat sig vara en effektiv taktik att sitta tyst och stilla i båten.
Rimligen kan dock varken regeringen eller oppositionen fortsätta med samma passivitet ända fram till nästa val. Något måste man presentera i höstbudgetarna i september.
Angelägna infrastrukturprojekt finns, SvD Näringsliv listade nyligen ett helt gäng (13/7). I Almedalen öppnade också Anders Borg och Fredrik Reinfeldt försiktigt dörren för att infrastrukturpropositionen kan innehålla större satsningar än man tidigare planerat.
Men den som räknar med höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö eller en ny Öresundsförbindelse lär bli besviken.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/darfor-sparar-anders-borg_7404450.svd