Bryggan som aldrig byggdes

 SvD Näringsliv, N-cover, 1 juli 2012

Under 2000-talet har Sverige upplevt en turistboom. Men samtidigt som bland annat Båstad och Gotland skjutit i höjden har den forna semestergiganten Öland inte hängt med. I skuggan av en ekonomisk härva söker nu en ny generation företagare efter vägen tillbaka till turisttoppen.

Det byggdes aldrig någon brygga i Svartvik. Annars hade jag kanske kunnat skymta den några kilometer bort, längs det som tveklöst är en av Sveriges vackraste stränder.
Djupblått hav, äggvita sanddyner och grågrön strandråg som frasar i den lätta vinden. Här i Böda Sand är det sommartid packat med badsugna besökare, förutsatt att solen skiner. Men det gör det oftare på Öland än någon annanstans i Sverige, det finns det statistiskt bevis för.
Med sådana förutsättningar är det inte konstigt att campingplatsen i Böda Sand är Sveriges största.

Den här dagen pågår ännu förberedelserna inför säsongen. Jag hör ljudet från arbetet med årets storsatsning - utbyggnaden av vattenlandet.
– Det är en investering på ungefär 15 miljoner kronor, berättar vd:n Anna Barkewall, 36 medan vi traskar runt bland pooler, rutschkanor och färgglada glasfiberelefanter.
Hon ger intryck av en genuint positiv framtidstro. Bolaget har ökat stadigt i omsättning de senaste åren, och det är det inte ensamt om på Öland. Men totalt sett har turistnäringen ändå backat - i åtta år.
Sedan 2003 har Öland tappat nästan en tredjedel av besökarna. Antalet gästnätter har på sju år minskat från 4,3 till omkring 3 miljoner 2010.
Samtidigt har gästnätterna i Sverige totalt ökat varje år under 2000-talet och på flera orter har utvecklingen varit enorm.
På närliggande ön Gotland ökade antalet övernattningar med hela 12,7 procent 2010. Turistnäringen där både omsatte mer och sysselsatte fler än på Öland, som tidigare i många år legat i överläge gentemot grannön.
För Ölandskommunerna innebär den negativa utvecklingen minskade skatteintäkter för redan pressade budgetar. Några stora företag eller industrier finns inte och jobben är redan få för de i dag knappt 25 000 invånarna.
Turistnäringen är därför oerhört viktig för ön och har urgamla anor. I boken Badortstidens Borgholm ges en detaljrik historieskrivning över stadens och Ölands utveckling från 1800-talets kurorts och societetsliv till massturismens inledning på 1970-talet.
Slående är just hur enskilda personer och investerare som kommit utifrån alltid tycks ha varit oerhört betydelsefulla. Detsamma gäller förstås i dag och även på andra orter än Borgholm. Peab-bröderna Mats och Erik Paulsson växte visserligen upp i trakten men vad hade Båstad varit utan dem? Vad hade Jukkasjärvis ishotell varit utan Yngve Bergkvist?
Borgholms motsvarighet under den senaste storhetstiden heter Rolf Attoff. Han kom till ön 1981 och tog över hotellet i Borgholms hamn som han snabbt döpte om till Strand. Bara några år senare hade Borgholm blivit en nöjesmetropol lika självklar för den svenska partyeliten som Båstad och Visby är i dag.
Numera är hippfaktorn borta. Och alla är inte missnöjda med det. Festande tärde stundtals hårt på Borgholmsborna och flera campingplatser har haft stora problem med ungdomsfylla och våldsamheter. Dit vill man inte tillbaka.
– Nej, jag tror inte att det är rätt eller ens möjligt för Borgholm att komma tillbaka till 80-talets nöjesliv. Vi ser heller inga investeringar åt det hållet, säger Lisbeth Lennartsson, kommunstyrelsens ordförande i Borgholm.
Att kungafamiljen årligen återkommer till Öland och sommarslottet Solliden borde dock fortfarande skänka viss status, men som många påpekar har ölänningarna alltid varit livrädda att beskyllas för att utnyttja kungahuset.
Istället har man, lite med mössan i hand, varit mycket tacksamma för att kronprinsessan valt att fira sina födelsedagar på Öland. När Victoriadagens tv-kameror slocknat har man vackert väntat på nästa år.
Mentaliteten känns igen. Den är starkt kopplad till ett större mönster av sociala begränsningar som många som växt upp på en liten ort i Sverige säkert upplevt.
– Jantelagen har alltid varit väldigt stark på Öland. Och det har väl kanske varit ett av hindren för företag att investera. Den som blir framgångsrik har inte varit så väl sedd, säger Lisbeth Lennartsson.
Samtidigt tycker hon sig se en förändring i antågande, en ökad förståelse för vilket slit och risktagande som ligger bakom ett framgångsrikt företag och därmed en ökad respekt.
Nu hoppas hon dessutom på hjälp från oväntat håll. Johan Theorins populära deckarbok Skumtimmen utspelar sig på Öland och arbetet med filmatiseringen planeras inom kort dra igång på ön.
– Förutom en marknadsföringseffekt hoppas jag kanske ännu mer en självbildseffekt för ölänningarna. Vi som bor på den här ön blir så lätt hemmablinda. Men när man på film får se storslagenheten i vårt landskap, då tror jag man får en annan respekt och stolthet över för vad vi faktiskt har.
Stora investeringar utifrån har alltså saknats på Öland de senaste åren. 2008 gjordes istället ett försök av det lokala näringslivet att ta krafttag mot kräftgången i besöksnäringen. För att lyfta Ölands turistbolag, Ötab, som dittills samägts av kommunerna och näringslivet skulle bolaget privatiseras.
Att affären i praktiken kom att innebära att de båda ölandskommunerna betalade 1,8 miljoner till näringslivet för att bli av med verksamheten spelade ingen roll. De hade under många år fått pumpa in pengar i bolaget som trots det ständigt gjorde stora förluster. Tanken på att släppa ansvaret för detta lockade och politikerna var till slut i stort sett eniga om att en försäljning var det enda rätta.
Näringslivet var dessutom entusiastiska - åtminstone till en början. Inför övertagandet hade 50 av de största lokala företagsledarna kommit överens om att gå in med 100 000 kronor vardera i verksamheten.
Men till slut blev det bara 16 som verkligen betalade in pengarna. Trots det kom man igång. Men turistbolaget fortsatte att blöda minst lika mycket pengar som när kommunen var huvudman. Förtroendet för bolagsledningen började vackla.
Spiken i kistan blev till slut den där bryggan som aldrig blev byggd borta längs stranden i Böda Sand. Ambitionen fanns nämligen. En av dem som engagerade sig i projektet var styrelseordförande i näringslivets nya turistbolag, Ötab.
Men det var svårt att få ihop finansieringen. Så för att sponsra projektet visade det sig att Ötab:s styrelseordförande hade fakturerat turistbolaget på 35 000 kronor till bryggan. Åtminstone var det motivet han senare kom att hålla fast vid.
I fakturatexten såg dock pengarna ut att gälla något helt annat och i själva verket hade de hamnat på hans privata konto. Och bryggan, ja den blev som sagt aldrig byggd.
Att styrelseordföranden senare kom att frias från brott spelade ingen roll. När det hela uppdagades rasade allt i turistbolaget.
– 35 000 kronor är inte jättemycket pengar. Men vi pratar inte det kapitalet. Vi pratar förtroendekapitalet och det försvann ju fullständigt efter det där, säger Stefan Norén, en av de företagare som var med och tog över turistbolaget från kommunerna.
Han sitter tungt tillbakalutad i en mörk chesterfieldsoffa på Hotell Skansen i Färjestaden som han driver tillsammans med sin familj. Minen är bister när han talar om det som hände.
Han med flera var övertygade om att de gjorde något bra för Öland. Istället kom bolaget för en av Sveriges största turistdestinationer bara två år efter privatiseringen att begäras i konkurs.
Rättsprocesser kopplade till konkursen pågår fortfarande och även om ingen vill erkänna det så har det skadat förtroendet företagare emellan på Öland. Att bara 16 av de 50 som lovat att gå in i bolaget från början ser Stefan Norén som ett svek.
– Nu kan det vara dags för de andra som gömde sig i buskarna för att spara sina pengar att köra igång. Varsågod! Det finns många som tycker att det är skitbra att vi som är lite större drar lasset och satsar. Så kör de i dammet bakom sen. Men det funkar ju inte så. Nu kör vi var och en själva istället.
Familjen Norén tillhörde dem som förlorade en ansenlig summa pengar i konkursen.
– Men det klarar vi av, vi som var med. Problemet nu är att vi fått ett vakuum i marknadsföringen och rekryteringen av turister till Öland. Vi har backat i åtta år och den trenden måste vi vända, säger Stefan Norén.
Att alla är med och betalar för en gemensam marknadsföring av Öland är viktigt men hur det ska gå till vet han inte. Själv har han gett upp försöken till samverkan och konstaterar att det går rätt bra ändå. De senaste sex åren har Hotell Skansen ökat omsättningen med 300 procent.
I dag är det sonen, Fredrik Norén, som är företagets ansikte utåt. Tillsammans med bland andra Anna Barkewall på Böda Sands camping räknar han sig till en ny generation av ölandsföretagare som tror på ett nytt samarbete framöver.
– Konkurrensen från övriga Sverige har ökat. Flera regioner är bra på att marknadsföra sig i dag. Det gäller för oss att ta några snäpp uppåt men det är vi på väg att göra. Det är ju inte så att Öland är långt bakom, vi är fortfarande med i matchen, säger Fredrik Norén.
Hittills har man inte hunnit så långt men en marknadsanalys har tagits fram och riktlinjer har stakats ut. Grundidén är att hitta tillbaka till det genuina och gemensamt skapa en tydligare definition av vad Öland är och vem man är till för - istället för att skjuta brett.
– Det känns som det finns en vilja och en fräschhet nu som jag inte har känt på länge. Det är många generationsskiften i företagen och man har inte med sig en massa tunga, tråkiga ryggsäckar från förr, säger Anna Barkewall, vars pappa också var en av dem som förlorade pengar i det havererade turistbolaget.
Det hon värjer sig mot är en Messias. En sådan, som hon upplever att flera går och väntar på, personen som ska ena alla.
– Jag tror inte på det där utan det gäller att jobba hårt och bygga tillit steg för steg. Och det är ju inget unikt för Öland, så är det på Gotland och andra ställen också.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/sondag-svdtopp-turisterna-sviker-det-olandska-paradiset_7311105.svd

Björklund ber om tålamod med sågade reformer

SvD 8 januari 2013
Intervju Jan Björklund
En stor del av lärarkåren sågar hans sex år vid makten på utbildningsdepartementet. Själv menar utbildningsminister Jan Björklund att han genomför en historisk och absolut nödvändig omgörning av den svenska skolan – och det kommer att ta tid innan det ger resultat. 

Du har haft sex år på dig men andelen elever som inte kommer in på gymnasiet bara stiger och kunskapsresultaten sjunker. Varför ska du få fortsatt förtroende?
–Därför att vi nu lägger om hela den svenska utbildningspolitiken för att komma till rätta med den problematiken. Nya läroplaner, ny skollag, ny gymnasieskola, nytt betygssystem, lärarlegitimation, ny lärarutbildning, lärlingsutbildning, det är ju en lång rad mycket stora reformer vi gör. Men det kommer att ta ett bra tag innan det syns på elevernas slutbetyg.
Du sågades rejält i en undersökning bland över 1000 lärare i höstas. En tredjedel gav dig bottenbetyg på en 0–5-skala. Hur ser du på det?

–Lärarkåren är väldigt kluven. I grova drag kan man säga att halva riksdagen är för betyg och halva är emot, och så är det med lärarkåren också. Sedan är det ju så på de flesta jobb att många är oroliga för förändringar och här kommer vi och ändrar på väldigt, väldigt mycket på kort tid. Men vi har ju precis som du säger sjunkit i resultat i 30 års tid, vore det bättre att inte göra förändringar? Det anser jag att det inte är.
Lärarlegitimationerna har blivit kraftigt försenade, hur ser du på det?
–Det är ju absolut inget problem att något blir ett år försenat i det här sammanhanget. Det hade gått att klara de första tidskraven om man hafsat igenom det, men det är ju jag som har fattat beslut om att det är bättre att det blir noggrant och att vi skjuter på det.
Din reform om förkortad gymnasieutbildning för vissa elever har sågats. Bland annat anses det erbjuda en genväg som de med minst stöd hemifrån i större utsträckning kommer ta och sedan få ångra sig. Ser du en sådan risk?
–Nej, inte om detta utformas på rätt sätt. Det är ju inte så att den som är behörig till gymnasiets nationella program ska kunna söka det här spåret i stället. Det är enbart till för dem som verkligen inte har förutsättningar att klara en vanlig gymnasieutbildning.
Lärarutbildningen har länge haft stora problem att locka kompetenta sökande, hur ska du ändra på det?
–Om jag ska peka ut något så är det fem punkter som är centrala. För det första är det lärarutbildningen i sig. Där har vi just gjort en reform med högre krav för att komma in, högre krav för att ta examen och högre krav i själva utbildningen. Det andra är lärarlegitimation och det tredje är karriärreformen som vi nu inför. Skickliga lärare ska kunna göra karriär, få mer ansvar på skolan och då också få väsentligt högre lön.
–Det fjärde är lärarlönerna generellt. Det är ju en förhandlingsfråga mellan parterna men jag välkomnar det avtal som nu har tecknats, det har höga ambitioner. Och den femte punkten är att vi måste minska den administrativa arbetsbördan på lärarna rejält. Lärare ska undervisa, inte bli byråkrater.
 ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-tillforsvar_7806910.svd

BILD: Tidigare intervjuer i DN och SvD med bl.a. Jan Björklund

Anmälningar utreds inte

SvD 18 december 2012

 

Under 2011 och första halvåret i år hanterade Socialstyrelsen 56 Lex Sarah-anmälningar om vanvård inom personlig assistans. Flera av dem beskriver mycket allvarliga missförhållanden. Ändå beslutade Socialstyrelsen bara om uppföljning i ett enda fall.

 

I november 2011 lämnas en handikappad person med behov av daglig hjälp ensam i sitt hem. Den personliga assistenten dyker aldrig upp. Orsaken är att assistenten har blivit sjuk men struntat i att sjukanmäla sig och en kollega som känner till att assistenten är sjuk säger heller inget.
Följden blir att ingen vikarie sätts in. I två dagar är brukaren, som de personer som får assistans kallas, strandad utan nödvändig hjälp med mat, mediciner och skötsel av personlig hygien.
Fallet är ett av många exempel på allvarliga missförhållanden som anmälts till Socialstyrelsen sedan den 1 januari 2011 då Lex Sarah utvidgades för att även omfatta personlig assistans.

SvD har granskat 56 Lex Sarah-anmälningar under 2011 och första halvåret 2012. Flera av dem gäller enskilda olämpliga individer som stjäl, missbrukar alkohol och narkotika eller utsätter den de ska ta hand om för våld som sparkar, knuffar och slag.
I andra fall handlar det dock om mer systematiska brister. En person lämnades till exempel under flera timmar med ett kycklingben kvar inne i munnen. En kvinna bands fast med armarna i sin rullstol och en brukare hittades död efter ett fall från en säng som borde ha haft stängd sänggrind.
Vid en Lex Sarah-anmälan förväntas assistansanordnaren, oavsett om det är en kommun eller ett företag, först själva utreda vad som hänt och redovisa åtgärder. Därefter ska Socialstyrelsen bedöma om detta är tillräckligt för att missförhållandet och risken för nya problem kan anses undanröjt. Annars har myndigheten befogenhet att omedelbart genomföra en inspektion och inleda en egen utredning.
SvD:s granskning visar dock att Socialstyrelsen så gott som alltid nöjer sig med anordnarens egen utredning och åtgärder. Så var det i exemplet med assistenten som struntade i att sjukanmäla sig. Kommunens åtgärder bestod enbart i ett samtal med assistenten och personalgruppen. Det ansåg även Socialstyrelsen räckte och såg därför ingen anledning till åtgärder.
Faktum är att under den undersökta 18-månadersperioden har myndigheten bara beslutat om uppföljning i ett enda fall. Det gällde då situationen för en enskild brukare. Inget fall ledde till inspektion eller granskning av rutiner och organisation hos en assistansanordnare.
Wilhelm Ekensteen, ordförande för Intressegruppen för assistansberättigade, anser att Socialstyrelsen borde kunna göra mer:
–Att en så låg procentandel följs upp tycker jag verkar vara på tok för lite aktivitet från Socialstyrelsens sida. Det känns väldigt allvarligt, säger han.
Brittmarie Fagerlund, samordnare för tillsynen av personlig assistans på Socialstyrelsen, menar dock att de flesta assistansanordnare tar problemen på allvar och att det är rimligt att Socialstyrelsen har stor tilltro till dem.
Enligt henne krävs återkommande Lex Sarah-anmälningar om likartade problem eller att man inte får in de handlingar som krävs för att Socialstyrelsen ska genomföra riktad tillsyn. I stället ägnar man sig nästan enbart åt inspektioner som är anmälda många månader i förväg.
Kan du se någon fördel med om man i stället var mer reaktiv och oftare besökte verksamheter med rapporterade problem?
–Javisst, det kan vara bra att göra det och gå ut oanmält i bland, men jag tror vi behöver båda delarna. När vi gör föranmälda besök kan vi ju begära in material redan innan vi kommer och då hinner vi göra fler inspektioner. När vi kör oanmält kan vi ju ha åkt långt och sen visar det sig kanske att det inte finns en människa på kontoret vi ska besöka, säger Brittmarie Fagerlund.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/anmalningar-utreds-inte_7763174.svd

Kommun mörkade drogproblem

I ett års tid kände kommunen till den personliga assistentens missbruksproblem. Ändå fick han jobba kvar hos Ulla Törnbergs multihandikappade son. Själv fick hon inget veta förrän sonens grannar slog larm. 

 
Efter en förlossningsskada är Ulla Törnbergs i dag 38-årige son gravt handikappad. Hela livet har han suttit i rullstol, hans tal är begränsat till ett ljud för ja och ett för nej och han behöver hjälp med i princip allt.
Sedan 25 års ålder bor han i en egen lägenhet men kräver ständig bemanning och är helt i händerna på den som tar hand om honom. Trots det valde Huddinge kommun att medvetet låta en man med alkohol- och drogproblem arbeta ensam som hans personliga assistent.
– Enhetschefen och de andra assistenterna hade vetat om detta i ett års tid men vi fick ingenting veta, säger Ulla Törnberg.

När hon och hennes man till slut uppmärksammades på assistentens problem berodde det på att en granne till deras son slog larm efter att det spelats hög musik långt in på natten i sonens lägenhet. Då hade det under en längre tid stulits öl ur sonens kylskåp, morfintabletter hade försvunnit och det visade sig att både grannar och de andra assistenterna hittat hasch-fimpar nedanför sonens balkong.
Men det var först efter grannens larm som kommunen gjorde en Lex Sarah-anmälan till Socialstyrelsen. I den medgavs att man under lång tid känt till mannens drogproblem men att denne nu fått sluta och att inget tydde på att Ulla Törnbergs son ”på något sätt farit illa”.
Socialstyrelsen var nöjd med detta. Myndigheten avskrev ärendet och meddelade att man inte tänkte vidta någon åtgärd.
Ulla Törnberg däremot är långt i från nöjd. Hon och hennes man menar att även om deras son inte lidit några fysiska men så har det sannolikt varit psykiskt jobbigt att ha blivit hanterad av en drogpåverkad person.
Att kommunen sen mörkade assistentens missbruksproblem anser de är ett bevis på ett kulturproblem inom organisationen som Socialstyrelsen borde utreda.
– Vi är luttrade för det har varit så mycket problem genom åren men visst blir man jättebesviken. Brukare som vår son som inte kan prata för sig är ju enormt utsatta och det är jättefarligt när de är helt i händerna på en assistent som den här mannen. Vi tycker att man har sopat detta under mattan, säger hon.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kommun-morkade-drogproblem_7763454.svd

Därför sparar Anders Borg

SvD Näringsliv 7 augusti

PERSPEKTIV:

Regeringens sparnit får allt fler motståndare. I förra veckan tillkom ytterligare en tung kritiker, Internationella valutafonden, IMF. Frågan är nu om regeringen kommer ändra kurs och storsatsa på investeringar i höst, så som Anders Borg antydde i Almedalen. Risken är dock att politisk taktik fortsatt står i vägen.

Den svenska regeringens sätt att hålla i plånboken målas av IMF upp som närmast osolidarisk. Sparniten anses spä på obalanserna i världsekonomin och resursstarka Sverige uppmanas att börja spendera för hjulen ska hållas rullande.
Men det är inte bara IMF som anser att Sverige bör investera. Flera ledande svenska nationalekonomer och näringslivsföreträdare har länge sagt samma sak. De framhåller att det också vore bra för den svenska ekonomin och minska arbetslösheten.

Tanken att motverka lågkonjunkturer genom att staten tillfälligt ökar sina utgifter för att stimulera ekonomin är knappast revolutionär, tvärtom är det en av finanspolitiken mest grundläggande idéer. Ändå har Anders Borg gjort precis tvärtom och istället stramat åt.
Denna strategi blir extra anmärkningsvärd då den svenska statsobligationsräntan är nere på en mycket låg nivå. För tioåriga lån har staten den senaste tiden bara fått betala drygt 1,3 procent.
Med en normal inflation innebär det att Sverige i praktiken skulle låna helt gratis. Det är en alltså en unik möjlighet att investera som vi står inför.
LÄS MER: ”Hon kritiserar Borg för passivitet”
Hur kommer det sig då att Anders Borg med ett helt finansdepartement av ekonomiska analytiker till sitt förfogande så länge envist hållit fast vid att spara och strama åt? Är hans ekonomiska analys verkligen så diametralt annorlunda än flertalet erkända nationalekonomer och nu alltså även IMF? Sannolikt inte.
Istället bottnar förmodligen en stor del av motviljan till investeringar i taktik och politisk pragmatism. Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har nästan som ett mantra upprepat ordet ansvar. Detta har signalerat återhållsamhet och noll risktagande, trygghet för svenskarna i en turbulent omvärld.
Taktiken har varit framgångsrik och gett Anders Borg ett djupt cementerat förtroende även långt utanför den moderata väljarkåren. Att i detta läge, när stora delar av Europa är nere för räkning under ett berg av skulder, plötsligt börja tala om att Sverige åter ska öka sin skuldsättning skulle minsta sagt äventyra det förtroendet.
Väljarkåren är ju till stora delar nöjd med den nuvarande politiken. Finansminister Borg som vid flera tillfällen kritiserat europeiska kollegor för vidlyftigt spenderade skulle få stora pedagogiska problem att förklara varför hans egna utgiftsökningar är nödvändiga.
Väldigt många väljare har heller inte kunskap eller intresse för statsobligationsräntor och nationalekonomisk teori. Att spara och ta ansvar är ett enkelt och rakt budskap. En nymoderat paradgren att hålla fast vid.
Och inte ens oppositionen opponerar ju sig. Socialdemokraterna har knappt sagt ett ont ord om Borgs försiktiga finanspolitik och inte heller presenterat några egna förslag på större investeringar.
Det beror sannolikt på två saker, dels är man livrädd för investeringsförslag ska kritiseras och misstas för ansvarslöshet, dels har det även för firma Stefan Löfven/Magdalena Andersson visat sig vara en effektiv taktik att sitta tyst och stilla i båten.
Rimligen kan dock varken regeringen eller oppositionen fortsätta med samma passivitet ända fram till nästa val. Något måste man presentera i höstbudgetarna i september.
Angelägna infrastrukturprojekt finns, SvD Näringsliv listade nyligen ett helt gäng (13/7). I Almedalen öppnade också Anders Borg och Fredrik Reinfeldt försiktigt dörren för att infrastrukturpropositionen kan innehålla större satsningar än man tidigare planerat.
Men den som räknar med höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö eller en ny Öresundsförbindelse lär bli besviken.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/darfor-sparar-anders-borg_7404450.svd

Högt spel när EU samlar makten

SvD Näringsliv 12 juli 2012

PERSPEKTIV:

Skuldkrisen har blottlagt hur EU lider av demokratiskt underskott. De lösningar som politikerna nu försöker få till bygger på att man kan övertyga sina väljare om nödvändigheten av solidaritet över nationsgränserna. Men solidaritet växer sällan ovanifrån.

När fundamentet till dagens EU lades i och med bildandet av den Europeiska Kol- och stålgemenskapen 1951 var den fredsbevarande tanken grundläggande. Argumentet fanns också med som en central del i valrörelsen inför att svenskarna röstade ja till EU-medlemskap 1994.
Den senaste tiden har dock EU-projektet snarare sett ut att utvecklas till sin motsats. Ledande politiker har hittills lyckats hålla sig från att kalla varandra öknamn men vanliga medborgare utan samma krav på diplomatiskt ansvarstagande verkar allt oftare hemfalla till rent hetsande.

Det räcker med att slänga en blick i kommentarsfälten till artiklar om eurokrisen för inse att tonläget har höjts rejält. Fördomar och nedsättande generaliseringar om framförallt greker förekommer frekvent. Många av dem passerar också oemotsagda på ett sätt som de inte skulle ha gjort om det handlat om en minoritet som exempelvis romer.
Från andra hållet kommer tv-inslag från Grekland där en uppeldad allmänhet gör hätska utfall mot Tyskland och förbundskansler Angela Merkel.
I den uppiskade stämningen är sociala oroligheter, demonstrationer och strejker i betydligt större omfattning än vad vi redan sett i krisländerna inte ett otänkbart scenario.
Det är i detta klimat som politikerna i de stödgivande länderna nu ska övertyga sin väljare om nödvändigheten av ekonomisk solidaritet över nationsgränserna. Det är en grannlaga uppgift.
I Finland vill politikerna uppenbarligen inte ens försöka. Landets finansminister Jutta Urpilainen var nyligen först ut av euroländerna vars ekonomi räknas som stabil med att öppet deklarera att man inte kommer stanna i euro-samarbetet till ”vilket pris som helst”. Det vill säga, räkna inte med oss om det blir dyrt.
Det är inte svårt att se varför de finska politikerna skulle ge upp. De åtaganden som krävs innebär i princip att man måste få folk att i högre utsträckning börja se sig själva som européer och lägga sin nationella identitet åt sidan.
– Den budget vi har i EU ligger ungefär på en procent av BNP i dag. Det är i nivå med vårt u-landsbistånd och ingen har heller räknat med nåt annat. Det man dessutom har bråkat om i alla år är att länderna ska få tillbaka lika mycket som de har satt in. Om de borgensåtagandena man gör nu skulle lösas ut då tror jag att det här tar en ände med förskräckelse. Jag tror inte att det finns i folks vildaste fantasi att betala pengar till befolkningen i andra europeiska länder, sa nyligen Sverker Gustavsson, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Extra problematiskt är det enligt flera statsvetare eftersom EU i grunden lider av demokratiskt underskott. Parlamentet, det enda organ som väljs genom direkta val, upplevs som tandlöst och valdeltagandet är lågt i flera medlemsländer. De flesta beslut fattas ändå bakom stängda dörrar.
Hittills har dock de här problemen dolts av den ekonomiska tillväxten. EU- och euroländernas befolkningar har stadigt fått det bättre och varför då klaga? Men nu när det inte längre är fallet har problemen blottlagts. Risken är att tuffa politiska beslut blir än mer impopulära då väljarna upplever att de fattas bortom deras kontroll.
Paradoxalt nog ser krisen alltmer ut att leda till ännu mer överstatlighet, de första stegen mot en bankunion och tätare finanspolitiskt samarbete är redan tagna. En seriös debatt om hur folkmakten ska stärkas parallellt har dock lyst med sin frånvaro. Det är ett högt spel som Europas politiker nu spelar.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/perspektiv-hogt-spel-nar-eu-samlar-makten_7338346.svd

Europa kan sänka börsbolagen

SvD Näringsliv 7 juli 2012

Hittills har de svenska bolagen tacklat skuldkrisen i Sydeuropa väl. Men när vissa tecken nu tyder på att även ekonomierna i norra Europa kan börja hacka ligger de i riskzonen. För de tio största exportbolagen på Stockholmsbörsen är det 670 miljarder kronor i europeisk försäljning som står på spel.

Rapporter om storsatsningar på tillväxtmarknaderna i Asien kan lätt ge intryck av att det är där som svenska bolag tjänar de stora pengarna i dag. I själva verket är det dock fortfarande Europa som är huvudmarknaden för de allra flesta bolagen på den exporttunga Stockholmsbörsen.
Exempelvis är värdet av den svenska handeln med Nederländerna nästan dubbelt så stort som handeln med jättelandet Kina. Totalt stod Europa för drygt 70 procent av den totala svenska utrikeshandeln 2011 och vår största exportmarknad Tyskland ensamt för drygt 10 procent.
Därför är det oroande att även den tyska ekonomin, som hittills stått stabilt genom den europeiska skuldkrisen, den senaste tiden sett ut att börja vackla. Inköpschefsindex i juni landade på 44,7, vilket var en sänkning från 45,2 i maj. Ett index under 50 indikerar en nedgång i ekonomin den kommande perioden.

Även IFO-index, som mäter klimatet i det tyska näringslivet, sjönk tillbaka i juni och nådde den lägsta nivån på två år. Tysklands finansdepartement konstaterade också nyligen i en rapport att landets ekonomi troligen kommer mattas av under andra halvåret i år.
Tyskland har dock fått beröm från IMF för sin makroekonomiska utveckling men man varnar samtidigt för att landet företag är sårbara om krisen i eurozonen förvärras.
Inför den kommande svenska rapportfloden råder det enligt Peter Lagerlöf, analyschef på Carnegie, ingen tvekan om att konjunkturen gått ner under det andra kvartalet i år. Ändå tror han inte att det kommer innebära några stora negativa överraskningar för de svenska exportbolagen. De flesta aviserade redan i årets första kvartalsrapport att Q2 skulle bli en tuffare period och därmed är förväntningarna lågt ställda.
– Jag tror inte man behöver vara rädd för vinstbesvikelser på bred front för Q2, däremot så finns det förväntningar om att vinsterna ska börja stiga under andra halvåret i år och framåt. Och där finns det en risk för att man nu får ta ner sina prognoser för resten av 2012 och 2013, säger Peter Lagerlöf.
Några bolag stack dock ut hakan i den första kvartalsrapporten i år och spådde ökade vinster i Q2. Ett av dem var SKF som till följd av detta tvingades vinstvarna för några veckor sen.
Även Volvo lastvagnar - som backade med 13 procent i antalet sålda lastbilar i Europa under det första kvartalet i år jämfört med kvartalet innan - uppgav i rapporten för Q1 att man skulle öka produktionstakten i Q2 i Europa. Bolaget höjde även försäljningsprognosen för tunga lastbilar till 230 000 fordon i Europa helåret 2012.
Samtidigt poängterade man att det fanns hög beredskap för att snabbt kunna reagera på förändringar i efterfrågan till följd av osäkerheten om den makroekonomiska utvecklingen. Frågan är om bolaget får anledning att hänvisa till den brasklappen nu.
Volvo tillhör det mindre antal svenska företag som har en betydande del av sin europeiska försäljning i södra delen av kontinenten. Bland annat är Frankrike en stor marknad och även där indikerar inköpschefsindex för juni att industrin nu går på lågvarv.
Av de tio största exportbolagen på Stockholmsbörsen hör dock Volvo till dem som har relativt hög andel av sin utrikesförsäljning utanför Europa. För Scania, SKF, H&M och skogs- och papperskoncernen SCA ser det annorlunda ut. De har alla mer än hälften av sin försäljning i Europa.
För H&M handlar det om hela 85 procent av den totala omsättningen och bara Tyskland står ensamt för 23 procent av deras totala försäljning.
Att de svenska bolagen generellt hittills har klarat den europeiska skuldkrisen bra beror till stor del på att de främst är exponerade mot norra Europa.
– Det är rätt få svenska företag med en direkt exponering mot krisländer som Grekland och Spanien, säger Peter Malmqvist, oberoende finansanalytiker.
Han konstaterar samtidigt att det ändå finns indirekta effekter genom att till exempel vår huvudmarknad Tyskland i sin tur handlar med länderna i Sydeuropa. Kanske är dessa effekter nu alltså på väg att hinna ifatt Sverige.
– Allting hänger ju ihop i slutändan i Europa och det är inte lätt att dra slutsatser av de svenska företagens exponering mot olika länder. Till slut hamnar man i cirkelresonemang av typen om Europa går ner så går hela världen ner och då blir det global lågkonjunktur och då drabbas vi alla, säger Peter Malmqvist.
ERIK OLSSON 
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/europa-kan-sanka-borsbolagen_7327487.svd