Högt spel när EU samlar makten

SvD Näringsliv 12 juli 2012

PERSPEKTIV:

Skuldkrisen har blottlagt hur EU lider av demokratiskt underskott. De lösningar som politikerna nu försöker få till bygger på att man kan övertyga sina väljare om nödvändigheten av solidaritet över nationsgränserna. Men solidaritet växer sällan ovanifrån.

När fundamentet till dagens EU lades i och med bildandet av den Europeiska Kol- och stålgemenskapen 1951 var den fredsbevarande tanken grundläggande. Argumentet fanns också med som en central del i valrörelsen inför att svenskarna röstade ja till EU-medlemskap 1994.
Den senaste tiden har dock EU-projektet snarare sett ut att utvecklas till sin motsats. Ledande politiker har hittills lyckats hålla sig från att kalla varandra öknamn men vanliga medborgare utan samma krav på diplomatiskt ansvarstagande verkar allt oftare hemfalla till rent hetsande.

Det räcker med att slänga en blick i kommentarsfälten till artiklar om eurokrisen för inse att tonläget har höjts rejält. Fördomar och nedsättande generaliseringar om framförallt greker förekommer frekvent. Många av dem passerar också oemotsagda på ett sätt som de inte skulle ha gjort om det handlat om en minoritet som exempelvis romer.
Från andra hållet kommer tv-inslag från Grekland där en uppeldad allmänhet gör hätska utfall mot Tyskland och förbundskansler Angela Merkel.
I den uppiskade stämningen är sociala oroligheter, demonstrationer och strejker i betydligt större omfattning än vad vi redan sett i krisländerna inte ett otänkbart scenario.
Det är i detta klimat som politikerna i de stödgivande länderna nu ska övertyga sin väljare om nödvändigheten av ekonomisk solidaritet över nationsgränserna. Det är en grannlaga uppgift.
I Finland vill politikerna uppenbarligen inte ens försöka. Landets finansminister Jutta Urpilainen var nyligen först ut av euroländerna vars ekonomi räknas som stabil med att öppet deklarera att man inte kommer stanna i euro-samarbetet till ”vilket pris som helst”. Det vill säga, räkna inte med oss om det blir dyrt.
Det är inte svårt att se varför de finska politikerna skulle ge upp. De åtaganden som krävs innebär i princip att man måste få folk att i högre utsträckning börja se sig själva som européer och lägga sin nationella identitet åt sidan.
– Den budget vi har i EU ligger ungefär på en procent av BNP i dag. Det är i nivå med vårt u-landsbistånd och ingen har heller räknat med nåt annat. Det man dessutom har bråkat om i alla år är att länderna ska få tillbaka lika mycket som de har satt in. Om de borgensåtagandena man gör nu skulle lösas ut då tror jag att det här tar en ände med förskräckelse. Jag tror inte att det finns i folks vildaste fantasi att betala pengar till befolkningen i andra europeiska länder, sa nyligen Sverker Gustavsson, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Extra problematiskt är det enligt flera statsvetare eftersom EU i grunden lider av demokratiskt underskott. Parlamentet, det enda organ som väljs genom direkta val, upplevs som tandlöst och valdeltagandet är lågt i flera medlemsländer. De flesta beslut fattas ändå bakom stängda dörrar.
Hittills har dock de här problemen dolts av den ekonomiska tillväxten. EU- och euroländernas befolkningar har stadigt fått det bättre och varför då klaga? Men nu när det inte längre är fallet har problemen blottlagts. Risken är att tuffa politiska beslut blir än mer impopulära då väljarna upplever att de fattas bortom deras kontroll.
Paradoxalt nog ser krisen alltmer ut att leda till ännu mer överstatlighet, de första stegen mot en bankunion och tätare finanspolitiskt samarbete är redan tagna. En seriös debatt om hur folkmakten ska stärkas parallellt har dock lyst med sin frånvaro. Det är ett högt spel som Europas politiker nu spelar.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/perspektiv-hogt-spel-nar-eu-samlar-makten_7338346.svd