Klicka på bilderna för att se dem i större version.
/Erik Olsson
lördag 10 januari 2015
Arbetsprover
Klicka på bilderna för att se dem i större version.
/Erik Olsson
torsdag 21 februari 2013
Bryggan som aldrig byggdes
SvD Näringsliv, N-cover, 1 juli 2012
Under 2000-talet har Sverige upplevt en turistboom. Men samtidigt som
bland annat Båstad och Gotland skjutit i höjden har den forna
semestergiganten Öland inte hängt med. I skuggan av en ekonomisk härva
söker nu en ny generation företagare efter vägen tillbaka till
turisttoppen.
Det byggdes aldrig någon brygga i Svartvik. Annars hade
jag kanske kunnat skymta den några kilometer bort, längs det som
tveklöst är en av Sveriges vackraste stränder.
Djupblått hav, äggvita sanddyner och grågrön strandråg som frasar i den lätta vinden. Här i Böda Sand är det sommartid packat med badsugna besökare, förutsatt att solen skiner. Men det gör det oftare på Öland än någon annanstans i Sverige, det finns det statistiskt bevis för.
Med sådana förutsättningar är det inte konstigt att campingplatsen i Böda Sand är Sveriges största.
Den här dagen pågår ännu förberedelserna inför säsongen. Jag hör ljudet från arbetet med årets storsatsning - utbyggnaden av vattenlandet.
– Det är en investering på ungefär 15 miljoner kronor, berättar vd:n Anna Barkewall, 36 medan vi traskar runt bland pooler, rutschkanor och färgglada glasfiberelefanter.
Hon ger intryck av en genuint positiv framtidstro. Bolaget har ökat stadigt i omsättning de senaste åren, och det är det inte ensamt om på Öland. Men totalt sett har turistnäringen ändå backat - i åtta år.
Sedan 2003 har Öland tappat nästan en tredjedel av besökarna. Antalet gästnätter har på sju år minskat från 4,3 till omkring 3 miljoner 2010.
Samtidigt har gästnätterna i Sverige totalt ökat varje år under 2000-talet och på flera orter har utvecklingen varit enorm.
På närliggande ön Gotland ökade antalet övernattningar med hela 12,7 procent 2010. Turistnäringen där både omsatte mer och sysselsatte fler än på Öland, som tidigare i många år legat i överläge gentemot grannön.
För Ölandskommunerna innebär den negativa utvecklingen minskade skatteintäkter för redan pressade budgetar. Några stora företag eller industrier finns inte och jobben är redan få för de i dag knappt 25 000 invånarna.
Turistnäringen är därför oerhört viktig för ön och har urgamla anor. I boken Badortstidens Borgholm ges en detaljrik historieskrivning över stadens och Ölands utveckling från 1800-talets kurorts och societetsliv till massturismens inledning på 1970-talet.
Slående är just hur enskilda personer och investerare som kommit utifrån alltid tycks ha varit oerhört betydelsefulla. Detsamma gäller förstås i dag och även på andra orter än Borgholm. Peab-bröderna Mats och Erik Paulsson växte visserligen upp i trakten men vad hade Båstad varit utan dem? Vad hade Jukkasjärvis ishotell varit utan Yngve Bergkvist?
Borgholms motsvarighet under den senaste storhetstiden heter Rolf Attoff. Han kom till ön 1981 och tog över hotellet i Borgholms hamn som han snabbt döpte om till Strand. Bara några år senare hade Borgholm blivit en nöjesmetropol lika självklar för den svenska partyeliten som Båstad och Visby är i dag.
Numera är hippfaktorn borta. Och alla är inte missnöjda med det. Festande tärde stundtals hårt på Borgholmsborna och flera campingplatser har haft stora problem med ungdomsfylla och våldsamheter. Dit vill man inte tillbaka.
– Nej, jag tror inte att det är rätt eller ens möjligt för Borgholm att komma tillbaka till 80-talets nöjesliv. Vi ser heller inga investeringar åt det hållet, säger Lisbeth Lennartsson, kommunstyrelsens ordförande i Borgholm.
Att kungafamiljen årligen återkommer till Öland och sommarslottet Solliden borde dock fortfarande skänka viss status, men som många påpekar har ölänningarna alltid varit livrädda att beskyllas för att utnyttja kungahuset.
Istället har man, lite med mössan i hand, varit mycket tacksamma för att kronprinsessan valt att fira sina födelsedagar på Öland. När Victoriadagens tv-kameror slocknat har man vackert väntat på nästa år.
Mentaliteten känns igen. Den är starkt kopplad till ett större mönster av sociala begränsningar som många som växt upp på en liten ort i Sverige säkert upplevt.
– Jantelagen har alltid varit väldigt stark på Öland. Och det har väl kanske varit ett av hindren för företag att investera. Den som blir framgångsrik har inte varit så väl sedd, säger Lisbeth Lennartsson.
Samtidigt tycker hon sig se en förändring i antågande, en ökad förståelse för vilket slit och risktagande som ligger bakom ett framgångsrikt företag och därmed en ökad respekt.
Nu hoppas hon dessutom på hjälp från oväntat håll. Johan Theorins populära deckarbok Skumtimmen utspelar sig på Öland och arbetet med filmatiseringen planeras inom kort dra igång på ön.
– Förutom en marknadsföringseffekt hoppas jag kanske ännu mer en självbildseffekt för ölänningarna. Vi som bor på den här ön blir så lätt hemmablinda. Men när man på film får se storslagenheten i vårt landskap, då tror jag man får en annan respekt och stolthet över för vad vi faktiskt har.
Stora investeringar utifrån har alltså saknats på Öland de senaste åren. 2008 gjordes istället ett försök av det lokala näringslivet att ta krafttag mot kräftgången i besöksnäringen. För att lyfta Ölands turistbolag, Ötab, som dittills samägts av kommunerna och näringslivet skulle bolaget privatiseras.
Att affären i praktiken kom att innebära att de båda ölandskommunerna betalade 1,8 miljoner till näringslivet för att bli av med verksamheten spelade ingen roll. De hade under många år fått pumpa in pengar i bolaget som trots det ständigt gjorde stora förluster. Tanken på att släppa ansvaret för detta lockade och politikerna var till slut i stort sett eniga om att en försäljning var det enda rätta.
Näringslivet var dessutom entusiastiska - åtminstone till en början. Inför övertagandet hade 50 av de största lokala företagsledarna kommit överens om att gå in med 100 000 kronor vardera i verksamheten.
Men till slut blev det bara 16 som verkligen betalade in pengarna. Trots det kom man igång. Men turistbolaget fortsatte att blöda minst lika mycket pengar som när kommunen var huvudman. Förtroendet för bolagsledningen började vackla.
Spiken i kistan blev till slut den där bryggan som aldrig blev byggd borta längs stranden i Böda Sand. Ambitionen fanns nämligen. En av dem som engagerade sig i projektet var styrelseordförande i näringslivets nya turistbolag, Ötab.
Men det var svårt att få ihop finansieringen. Så för att sponsra projektet visade det sig att Ötab:s styrelseordförande hade fakturerat turistbolaget på 35 000 kronor till bryggan. Åtminstone var det motivet han senare kom att hålla fast vid.
I fakturatexten såg dock pengarna ut att gälla något helt annat och i själva verket hade de hamnat på hans privata konto. Och bryggan, ja den blev som sagt aldrig byggd.
Att styrelseordföranden senare kom att frias från brott spelade ingen roll. När det hela uppdagades rasade allt i turistbolaget.
– 35 000 kronor är inte jättemycket pengar. Men vi pratar inte det kapitalet. Vi pratar förtroendekapitalet och det försvann ju fullständigt efter det där, säger Stefan Norén, en av de företagare som var med och tog över turistbolaget från kommunerna.
Han sitter tungt tillbakalutad i en mörk chesterfieldsoffa på Hotell Skansen i Färjestaden som han driver tillsammans med sin familj. Minen är bister när han talar om det som hände.
Han med flera var övertygade om att de gjorde något bra för Öland. Istället kom bolaget för en av Sveriges största turistdestinationer bara två år efter privatiseringen att begäras i konkurs.
Rättsprocesser kopplade till konkursen pågår fortfarande och även om ingen vill erkänna det så har det skadat förtroendet företagare emellan på Öland. Att bara 16 av de 50 som lovat att gå in i bolaget från början ser Stefan Norén som ett svek.
– Nu kan det vara dags för de andra som gömde sig i buskarna för att spara sina pengar att köra igång. Varsågod! Det finns många som tycker att det är skitbra att vi som är lite större drar lasset och satsar. Så kör de i dammet bakom sen. Men det funkar ju inte så. Nu kör vi var och en själva istället.
Familjen Norén tillhörde dem som förlorade en ansenlig summa pengar i konkursen.
– Men det klarar vi av, vi som var med. Problemet nu är att vi fått ett vakuum i marknadsföringen och rekryteringen av turister till Öland. Vi har backat i åtta år och den trenden måste vi vända, säger Stefan Norén.
Att alla är med och betalar för en gemensam marknadsföring av Öland är viktigt men hur det ska gå till vet han inte. Själv har han gett upp försöken till samverkan och konstaterar att det går rätt bra ändå. De senaste sex åren har Hotell Skansen ökat omsättningen med 300 procent.
I dag är det sonen, Fredrik Norén, som är företagets ansikte utåt. Tillsammans med bland andra Anna Barkewall på Böda Sands camping räknar han sig till en ny generation av ölandsföretagare som tror på ett nytt samarbete framöver.
– Konkurrensen från övriga Sverige har ökat. Flera regioner är bra på att marknadsföra sig i dag. Det gäller för oss att ta några snäpp uppåt men det är vi på väg att göra. Det är ju inte så att Öland är långt bakom, vi är fortfarande med i matchen, säger Fredrik Norén.
Hittills har man inte hunnit så långt men en marknadsanalys har tagits fram och riktlinjer har stakats ut. Grundidén är att hitta tillbaka till det genuina och gemensamt skapa en tydligare definition av vad Öland är och vem man är till för - istället för att skjuta brett.
– Det känns som det finns en vilja och en fräschhet nu som jag inte har känt på länge. Det är många generationsskiften i företagen och man har inte med sig en massa tunga, tråkiga ryggsäckar från förr, säger Anna Barkewall, vars pappa också var en av dem som förlorade pengar i det havererade turistbolaget.
Det hon värjer sig mot är en Messias. En sådan, som hon upplever att flera går och väntar på, personen som ska ena alla.
– Jag tror inte på det där utan det gäller att jobba hårt och bygga tillit steg för steg. Och det är ju inget unikt för Öland, så är det på Gotland och andra ställen också.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/sondag-svdtopp-turisterna-sviker-det-olandska-paradiset_7311105.svd
Björklund ber om tålamod med sågade reformer
SvD 8 januari 2013
Intervju Jan Björklund
En stor del av lärarkåren sågar hans sex år vid makten på utbildningsdepartementet. Själv menar utbildningsminister Jan Björklund att han genomför en historisk och absolut nödvändig omgörning av den svenska skolan – och det kommer att ta tid innan det ger resultat.
Du har haft sex år på dig men andelen elever som inte kommer in på gymnasiet bara stiger och kunskapsresultaten sjunker. Varför ska du få fortsatt förtroende?
–Därför att vi nu lägger om hela den svenska utbildningspolitiken för att komma till rätta med den problematiken. Nya läroplaner, ny skollag, ny gymnasieskola, nytt betygssystem, lärarlegitimation, ny lärarutbildning, lärlingsutbildning, det är ju en lång rad mycket stora reformer vi gör. Men det kommer att ta ett bra tag innan det syns på elevernas slutbetyg.
Du sågades rejält i en undersökning bland över 1000 lärare i höstas. En tredjedel gav dig bottenbetyg på en 0–5-skala. Hur ser du på det?
–Lärarkåren är väldigt kluven. I grova drag kan man säga att halva riksdagen är för betyg och halva är emot, och så är det med lärarkåren också. Sedan är det ju så på de flesta jobb att många är oroliga för förändringar och här kommer vi och ändrar på väldigt, väldigt mycket på kort tid. Men vi har ju precis som du säger sjunkit i resultat i 30 års tid, vore det bättre att inte göra förändringar? Det anser jag att det inte är.
Lärarlegitimationerna har blivit kraftigt försenade, hur ser du på det?
–Det är ju absolut inget problem att något blir ett år försenat i det här sammanhanget. Det hade gått att klara de första tidskraven om man hafsat igenom det, men det är ju jag som har fattat beslut om att det är bättre att det blir noggrant och att vi skjuter på det.
Din reform om förkortad gymnasieutbildning för vissa elever har sågats. Bland annat anses det erbjuda en genväg som de med minst stöd hemifrån i större utsträckning kommer ta och sedan få ångra sig. Ser du en sådan risk?
–Nej, inte om detta utformas på rätt sätt. Det är ju inte så att den som är behörig till gymnasiets nationella program ska kunna söka det här spåret i stället. Det är enbart till för dem som verkligen inte har förutsättningar att klara en vanlig gymnasieutbildning.
Lärarutbildningen har länge haft stora problem att locka kompetenta sökande, hur ska du ändra på det?
–Om jag ska peka ut något så är det fem punkter som är centrala. För det första är det lärarutbildningen i sig. Där har vi just gjort en reform med högre krav för att komma in, högre krav för att ta examen och högre krav i själva utbildningen. Det andra är lärarlegitimation och det tredje är karriärreformen som vi nu inför. Skickliga lärare ska kunna göra karriär, få mer ansvar på skolan och då också få väsentligt högre lön.
–Det fjärde är lärarlönerna generellt. Det är ju en förhandlingsfråga mellan parterna men jag välkomnar det avtal som nu har tecknats, det har höga ambitioner. Och den femte punkten är att vi måste minska den administrativa arbetsbördan på lärarna rejält. Lärare ska undervisa, inte bli byråkrater.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-tillforsvar_7806910.svd
BILD: Tidigare intervjuer i DN och SvD med bl.a. Jan Björklund
Intervju Jan Björklund
En stor del av lärarkåren sågar hans sex år vid makten på utbildningsdepartementet. Själv menar utbildningsminister Jan Björklund att han genomför en historisk och absolut nödvändig omgörning av den svenska skolan – och det kommer att ta tid innan det ger resultat.
Du har haft sex år på dig men andelen elever som inte kommer in på gymnasiet bara stiger och kunskapsresultaten sjunker. Varför ska du få fortsatt förtroende?
–Därför att vi nu lägger om hela den svenska utbildningspolitiken för att komma till rätta med den problematiken. Nya läroplaner, ny skollag, ny gymnasieskola, nytt betygssystem, lärarlegitimation, ny lärarutbildning, lärlingsutbildning, det är ju en lång rad mycket stora reformer vi gör. Men det kommer att ta ett bra tag innan det syns på elevernas slutbetyg.
Du sågades rejält i en undersökning bland över 1000 lärare i höstas. En tredjedel gav dig bottenbetyg på en 0–5-skala. Hur ser du på det?
–Lärarkåren är väldigt kluven. I grova drag kan man säga att halva riksdagen är för betyg och halva är emot, och så är det med lärarkåren också. Sedan är det ju så på de flesta jobb att många är oroliga för förändringar och här kommer vi och ändrar på väldigt, väldigt mycket på kort tid. Men vi har ju precis som du säger sjunkit i resultat i 30 års tid, vore det bättre att inte göra förändringar? Det anser jag att det inte är.
Lärarlegitimationerna har blivit kraftigt försenade, hur ser du på det?
–Det är ju absolut inget problem att något blir ett år försenat i det här sammanhanget. Det hade gått att klara de första tidskraven om man hafsat igenom det, men det är ju jag som har fattat beslut om att det är bättre att det blir noggrant och att vi skjuter på det.
Din reform om förkortad gymnasieutbildning för vissa elever har sågats. Bland annat anses det erbjuda en genväg som de med minst stöd hemifrån i större utsträckning kommer ta och sedan få ångra sig. Ser du en sådan risk?
–Nej, inte om detta utformas på rätt sätt. Det är ju inte så att den som är behörig till gymnasiets nationella program ska kunna söka det här spåret i stället. Det är enbart till för dem som verkligen inte har förutsättningar att klara en vanlig gymnasieutbildning.
Lärarutbildningen har länge haft stora problem att locka kompetenta sökande, hur ska du ändra på det?
–Om jag ska peka ut något så är det fem punkter som är centrala. För det första är det lärarutbildningen i sig. Där har vi just gjort en reform med högre krav för att komma in, högre krav för att ta examen och högre krav i själva utbildningen. Det andra är lärarlegitimation och det tredje är karriärreformen som vi nu inför. Skickliga lärare ska kunna göra karriär, få mer ansvar på skolan och då också få väsentligt högre lön.
–Det fjärde är lärarlönerna generellt. Det är ju en förhandlingsfråga mellan parterna men jag välkomnar det avtal som nu har tecknats, det har höga ambitioner. Och den femte punkten är att vi måste minska den administrativa arbetsbördan på lärarna rejält. Lärare ska undervisa, inte bli byråkrater.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-tillforsvar_7806910.svd
Anmälningar utreds inte
SvD 18 december 2012
Under 2011 och första halvåret i år hanterade Socialstyrelsen
56 Lex Sarah-anmälningar om vanvård inom personlig assistans. Flera av
dem beskriver mycket allvarliga missförhållanden. Ändå beslutade
Socialstyrelsen bara om uppföljning i ett enda fall.
I november 2011 lämnas en handikappad person med behov
av daglig hjälp ensam i sitt hem. Den personliga assistenten dyker
aldrig upp. Orsaken är att assistenten har blivit sjuk men struntat
i att sjukanmäla sig och en kollega som känner till att assistenten är
sjuk säger heller inget.Följden blir att ingen vikarie sätts in. I två dagar är brukaren, som de personer som får assistans kallas, strandad utan nödvändig hjälp med mat, mediciner och skötsel av personlig hygien.
Fallet är ett av många exempel på allvarliga missförhållanden som anmälts till Socialstyrelsen sedan den 1 januari 2011 då Lex Sarah utvidgades för att även omfatta personlig assistans.
SvD har granskat 56 Lex Sarah-anmälningar under 2011 och första halvåret 2012. Flera av dem gäller enskilda olämpliga individer som stjäl, missbrukar alkohol och narkotika eller utsätter den de ska ta hand om för våld som sparkar, knuffar och slag.
I andra fall handlar det dock om mer systematiska brister. En person lämnades till exempel under flera timmar med ett kycklingben kvar inne i munnen. En kvinna bands fast med armarna i sin rullstol och en brukare hittades död efter ett fall från en säng som borde ha haft stängd sänggrind.
Vid en Lex Sarah-anmälan förväntas assistansanordnaren, oavsett om det är en kommun eller ett företag, först själva utreda vad som hänt och redovisa åtgärder. Därefter ska Socialstyrelsen bedöma om detta är tillräckligt för att missförhållandet och risken för nya problem kan anses undanröjt. Annars har myndigheten befogenhet att omedelbart genomföra en inspektion och inleda en egen utredning.
SvD:s granskning visar dock att Socialstyrelsen så gott som alltid nöjer sig med anordnarens egen utredning och åtgärder. Så var det i exemplet med assistenten som struntade i att sjukanmäla sig. Kommunens åtgärder bestod enbart i ett samtal med assistenten och personalgruppen. Det ansåg även Socialstyrelsen räckte och såg därför ingen anledning till åtgärder.
Faktum är att under den undersökta 18-månadersperioden har myndigheten bara beslutat om uppföljning i ett enda fall. Det gällde då situationen för en enskild brukare. Inget fall ledde till inspektion eller granskning av rutiner och organisation hos en assistansanordnare.
Wilhelm Ekensteen, ordförande för Intressegruppen för assistansberättigade, anser att Socialstyrelsen borde kunna göra mer:
–Att en så låg procentandel följs upp tycker jag verkar vara på tok för lite aktivitet från Socialstyrelsens sida. Det känns väldigt allvarligt, säger han.
Brittmarie Fagerlund, samordnare för tillsynen av personlig assistans på Socialstyrelsen, menar dock att de flesta assistansanordnare tar problemen på allvar och att det är rimligt att Socialstyrelsen har stor tilltro till dem.
Enligt henne krävs återkommande Lex Sarah-anmälningar om likartade problem eller att man inte får in de handlingar som krävs för att Socialstyrelsen ska genomföra riktad tillsyn. I stället ägnar man sig nästan enbart åt inspektioner som är anmälda många månader i förväg.
Kan du se någon fördel med om man i stället var mer reaktiv och oftare besökte verksamheter med rapporterade problem?
–Javisst, det kan vara bra att göra det och gå ut oanmält i bland, men jag tror vi behöver båda delarna. När vi gör föranmälda besök kan vi ju begära in material redan innan vi kommer och då hinner vi göra fler inspektioner. När vi kör oanmält kan vi ju ha åkt långt och sen visar det sig kanske att det inte finns en människa på kontoret vi ska besöka, säger Brittmarie Fagerlund.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/anmalningar-utreds-inte_7763174.svd
Kommun mörkade drogproblem
I ett års tid kände kommunen till den personliga assistentens
missbruksproblem. Ändå fick han jobba kvar hos Ulla Törnbergs
multihandikappade son. Själv fick hon inget veta förrän sonens grannar
slog larm.
Efter en förlossningsskada är Ulla Törnbergs i dag 38-årige son gravt handikappad. Hela livet har han suttit i rullstol, hans tal är begränsat till ett ljud för ja och ett för nej och han behöver hjälp med i princip allt.
Sedan 25 års ålder bor han i en egen lägenhet men kräver ständig bemanning och är helt i händerna på den som tar hand om honom. Trots det valde Huddinge kommun att medvetet låta en man med alkohol- och drogproblem arbeta ensam som hans personliga assistent.
– Enhetschefen och de andra assistenterna hade vetat om detta i ett års tid men vi fick ingenting veta, säger Ulla Törnberg.
När hon och hennes man till slut uppmärksammades på assistentens problem berodde det på att en granne till deras son slog larm efter att det spelats hög musik långt in på natten i sonens lägenhet. Då hade det under en längre tid stulits öl ur sonens kylskåp, morfintabletter hade försvunnit och det visade sig att både grannar och de andra assistenterna hittat hasch-fimpar nedanför sonens balkong.
Men det var först efter grannens larm som kommunen gjorde en Lex Sarah-anmälan till Socialstyrelsen. I den medgavs att man under lång tid känt till mannens drogproblem men att denne nu fått sluta och att inget tydde på att Ulla Törnbergs son ”på något sätt farit illa”.
Socialstyrelsen var nöjd med detta. Myndigheten avskrev ärendet och meddelade att man inte tänkte vidta någon åtgärd.
Ulla Törnberg däremot är långt i från nöjd. Hon och hennes man menar att även om deras son inte lidit några fysiska men så har det sannolikt varit psykiskt jobbigt att ha blivit hanterad av en drogpåverkad person.
Att kommunen sen mörkade assistentens missbruksproblem anser de är ett bevis på ett kulturproblem inom organisationen som Socialstyrelsen borde utreda.
– Vi är luttrade för det har varit så mycket problem genom åren men visst blir man jättebesviken. Brukare som vår son som inte kan prata för sig är ju enormt utsatta och det är jättefarligt när de är helt i händerna på en assistent som den här mannen. Vi tycker att man har sopat detta under mattan, säger hon.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kommun-morkade-drogproblem_7763454.svd
Därför sparar Anders Borg
SvD Näringsliv 7 augusti
PERSPEKTIV:
Regeringens sparnit får allt fler motståndare. I förra veckan tillkom
ytterligare en tung kritiker, Internationella valutafonden, IMF. Frågan
är nu om regeringen kommer ändra kurs och storsatsa på investeringar i
höst, så som Anders Borg antydde i Almedalen. Risken är dock att
politisk taktik fortsatt står i vägen.
Den svenska regeringens sätt att hålla i plånboken målas av IMF upp som närmast osolidarisk. Sparniten anses spä på obalanserna i världsekonomin och resursstarka Sverige uppmanas att börja spendera för hjulen ska hållas rullande.
Men det är inte bara IMF som anser att Sverige bör investera. Flera ledande svenska nationalekonomer och näringslivsföreträdare har länge sagt samma sak. De framhåller att det också vore bra för den svenska ekonomin och minska arbetslösheten.
Tanken att motverka lågkonjunkturer genom att staten tillfälligt ökar sina utgifter för att stimulera ekonomin är knappast revolutionär, tvärtom är det en av finanspolitiken mest grundläggande idéer. Ändå har Anders Borg gjort precis tvärtom och istället stramat åt.
Denna strategi blir extra anmärkningsvärd då den svenska statsobligationsräntan är nere på en mycket låg nivå. För tioåriga lån har staten den senaste tiden bara fått betala drygt 1,3 procent.
Med en normal inflation innebär det att Sverige i praktiken skulle låna helt gratis. Det är en alltså en unik möjlighet att investera som vi står inför.
LÄS MER: ”Hon kritiserar Borg för passivitet”
Hur kommer det sig då att Anders Borg med ett helt finansdepartement av ekonomiska analytiker till sitt förfogande så länge envist hållit fast vid att spara och strama åt? Är hans ekonomiska analys verkligen så diametralt annorlunda än flertalet erkända nationalekonomer och nu alltså även IMF? Sannolikt inte.
Istället bottnar förmodligen en stor del av motviljan till investeringar i taktik och politisk pragmatism. Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har nästan som ett mantra upprepat ordet ansvar. Detta har signalerat återhållsamhet och noll risktagande, trygghet för svenskarna i en turbulent omvärld.
Taktiken har varit framgångsrik och gett Anders Borg ett djupt cementerat förtroende även långt utanför den moderata väljarkåren. Att i detta läge, när stora delar av Europa är nere för räkning under ett berg av skulder, plötsligt börja tala om att Sverige åter ska öka sin skuldsättning skulle minsta sagt äventyra det förtroendet.
Väljarkåren är ju till stora delar nöjd med den nuvarande politiken. Finansminister Borg som vid flera tillfällen kritiserat europeiska kollegor för vidlyftigt spenderade skulle få stora pedagogiska problem att förklara varför hans egna utgiftsökningar är nödvändiga.
Väldigt många väljare har heller inte kunskap eller intresse för statsobligationsräntor och nationalekonomisk teori. Att spara och ta ansvar är ett enkelt och rakt budskap. En nymoderat paradgren att hålla fast vid.
Och inte ens oppositionen opponerar ju sig. Socialdemokraterna har knappt sagt ett ont ord om Borgs försiktiga finanspolitik och inte heller presenterat några egna förslag på större investeringar.
Det beror sannolikt på två saker, dels är man livrädd för investeringsförslag ska kritiseras och misstas för ansvarslöshet, dels har det även för firma Stefan Löfven/Magdalena Andersson visat sig vara en effektiv taktik att sitta tyst och stilla i båten.
Rimligen kan dock varken regeringen eller oppositionen fortsätta med samma passivitet ända fram till nästa val. Något måste man presentera i höstbudgetarna i september.
Angelägna infrastrukturprojekt finns, SvD Näringsliv listade nyligen ett helt gäng (13/7). I Almedalen öppnade också Anders Borg och Fredrik Reinfeldt försiktigt dörren för att infrastrukturpropositionen kan innehålla större satsningar än man tidigare planerat.
Men den som räknar med höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö eller en ny Öresundsförbindelse lär bli besviken.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/darfor-sparar-anders-borg_7404450.svd
Högt spel när EU samlar makten
SvD Näringsliv 12 juli 2012
PERSPEKTIV:
Skuldkrisen har blottlagt hur EU lider av demokratiskt underskott. De
lösningar som politikerna nu försöker få till bygger på att man kan
övertyga sina väljare om nödvändigheten av solidaritet över
nationsgränserna. Men solidaritet växer sällan ovanifrån.
Den senaste tiden har dock EU-projektet snarare sett ut att utvecklas till sin motsats. Ledande politiker har hittills lyckats hålla sig från att kalla varandra öknamn men vanliga medborgare utan samma krav på diplomatiskt ansvarstagande verkar allt oftare hemfalla till rent hetsande.
Det räcker med att slänga en blick i kommentarsfälten till artiklar om eurokrisen för inse att tonläget har höjts rejält. Fördomar och nedsättande generaliseringar om framförallt greker förekommer frekvent. Många av dem passerar också oemotsagda på ett sätt som de inte skulle ha gjort om det handlat om en minoritet som exempelvis romer.
Från andra hållet kommer tv-inslag från Grekland där en uppeldad allmänhet gör hätska utfall mot Tyskland och förbundskansler Angela Merkel.
I den uppiskade stämningen är sociala oroligheter, demonstrationer och strejker i betydligt större omfattning än vad vi redan sett i krisländerna inte ett otänkbart scenario.
Det är i detta klimat som politikerna i de stödgivande länderna nu ska övertyga sin väljare om nödvändigheten av ekonomisk solidaritet över nationsgränserna. Det är en grannlaga uppgift.
I Finland vill politikerna uppenbarligen inte ens försöka. Landets finansminister Jutta Urpilainen var nyligen först ut av euroländerna vars ekonomi räknas som stabil med att öppet deklarera att man inte kommer stanna i euro-samarbetet till ”vilket pris som helst”. Det vill säga, räkna inte med oss om det blir dyrt.
Det är inte svårt att se varför de finska politikerna skulle ge upp. De åtaganden som krävs innebär i princip att man måste få folk att i högre utsträckning börja se sig själva som européer och lägga sin nationella identitet åt sidan.
– Den budget vi har i EU ligger ungefär på en procent av BNP i dag. Det är i nivå med vårt u-landsbistånd och ingen har heller räknat med nåt annat. Det man dessutom har bråkat om i alla år är att länderna ska få tillbaka lika mycket som de har satt in. Om de borgensåtagandena man gör nu skulle lösas ut då tror jag att det här tar en ände med förskräckelse. Jag tror inte att det finns i folks vildaste fantasi att betala pengar till befolkningen i andra europeiska länder, sa nyligen Sverker Gustavsson, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Extra problematiskt är det enligt flera statsvetare eftersom EU i grunden lider av demokratiskt underskott. Parlamentet, det enda organ som väljs genom direkta val, upplevs som tandlöst och valdeltagandet är lågt i flera medlemsländer. De flesta beslut fattas ändå bakom stängda dörrar.
Hittills har dock de här problemen dolts av den ekonomiska tillväxten. EU- och euroländernas befolkningar har stadigt fått det bättre och varför då klaga? Men nu när det inte längre är fallet har problemen blottlagts. Risken är att tuffa politiska beslut blir än mer impopulära då väljarna upplever att de fattas bortom deras kontroll.
Paradoxalt nog ser krisen alltmer ut att leda till ännu mer överstatlighet, de första stegen mot en bankunion och tätare finanspolitiskt samarbete är redan tagna. En seriös debatt om hur folkmakten ska stärkas parallellt har dock lyst med sin frånvaro. Det är ett högt spel som Europas politiker nu spelar.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/perspektiv-hogt-spel-nar-eu-samlar-makten_7338346.svd
Europa kan sänka börsbolagen
Hittills har de svenska bolagen tacklat skuldkrisen i Sydeuropa väl. Men
när vissa tecken nu tyder på att även ekonomierna i norra Europa kan
börja hacka ligger de i riskzonen. För de tio största exportbolagen på
Stockholmsbörsen är det 670 miljarder kronor i europeisk försäljning som
står på spel.
Exempelvis är värdet av den svenska handeln med Nederländerna nästan dubbelt så stort som handeln med jättelandet Kina. Totalt stod Europa för drygt 70 procent av den totala svenska utrikeshandeln 2011 och vår största exportmarknad Tyskland ensamt för drygt 10 procent.
Därför är det oroande att även den tyska ekonomin, som hittills stått stabilt genom den europeiska skuldkrisen, den senaste tiden sett ut att börja vackla. Inköpschefsindex i juni landade på 44,7, vilket var en sänkning från 45,2 i maj. Ett index under 50 indikerar en nedgång i ekonomin den kommande perioden.
Även IFO-index, som mäter klimatet i det tyska näringslivet, sjönk tillbaka i juni och nådde den lägsta nivån på två år. Tysklands finansdepartement konstaterade också nyligen i en rapport att landets ekonomi troligen kommer mattas av under andra halvåret i år.
Tyskland har dock fått beröm från IMF för sin makroekonomiska utveckling men man varnar samtidigt för att landet företag är sårbara om krisen i eurozonen förvärras.
Inför den kommande svenska rapportfloden råder det enligt Peter Lagerlöf, analyschef på Carnegie, ingen tvekan om att konjunkturen gått ner under det andra kvartalet i år. Ändå tror han inte att det kommer innebära några stora negativa överraskningar för de svenska exportbolagen. De flesta aviserade redan i årets första kvartalsrapport att Q2 skulle bli en tuffare period och därmed är förväntningarna lågt ställda.
– Jag tror inte man behöver vara rädd för vinstbesvikelser på bred front för Q2, däremot så finns det förväntningar om att vinsterna ska börja stiga under andra halvåret i år och framåt. Och där finns det en risk för att man nu får ta ner sina prognoser för resten av 2012 och 2013, säger Peter Lagerlöf.
Några bolag stack dock ut hakan i den första kvartalsrapporten i år och spådde ökade vinster i Q2. Ett av dem var SKF som till följd av detta tvingades vinstvarna för några veckor sen.
Även Volvo lastvagnar - som backade med 13 procent i antalet sålda lastbilar i Europa under det första kvartalet i år jämfört med kvartalet innan - uppgav i rapporten för Q1 att man skulle öka produktionstakten i Q2 i Europa. Bolaget höjde även försäljningsprognosen för tunga lastbilar till 230 000 fordon i Europa helåret 2012.
Samtidigt poängterade man att det fanns hög beredskap för att snabbt kunna reagera på förändringar i efterfrågan till följd av osäkerheten om den makroekonomiska utvecklingen. Frågan är om bolaget får anledning att hänvisa till den brasklappen nu.
Volvo tillhör det mindre antal svenska företag som har en betydande del av sin europeiska försäljning i södra delen av kontinenten. Bland annat är Frankrike en stor marknad och även där indikerar inköpschefsindex för juni att industrin nu går på lågvarv.
Av de tio största exportbolagen på Stockholmsbörsen hör dock Volvo till dem som har relativt hög andel av sin utrikesförsäljning utanför Europa. För Scania, SKF, H&M och skogs- och papperskoncernen SCA ser det annorlunda ut. De har alla mer än hälften av sin försäljning i Europa.
För H&M handlar det om hela 85 procent av den totala omsättningen och bara Tyskland står ensamt för 23 procent av deras totala försäljning.
Att de svenska bolagen generellt hittills har klarat den europeiska skuldkrisen bra beror till stor del på att de främst är exponerade mot norra Europa.
– Det är rätt få svenska företag med en direkt exponering mot krisländer som Grekland och Spanien, säger Peter Malmqvist, oberoende finansanalytiker.
Han konstaterar samtidigt att det ändå finns indirekta effekter genom att till exempel vår huvudmarknad Tyskland i sin tur handlar med länderna i Sydeuropa. Kanske är dessa effekter nu alltså på väg att hinna ifatt Sverige.
– Allting hänger ju ihop i slutändan i Europa och det är inte lätt att dra slutsatser av de svenska företagens exponering mot olika länder. Till slut hamnar man i cirkelresonemang av typen om Europa går ner så går hela världen ner och då blir det global lågkonjunktur och då drabbas vi alla, säger Peter Malmqvist.
ERIK OLSSON
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/europa-kan-sanka-borsbolagen_7327487.svd
måndag 30 januari 2012
Avslöjande om Proffice och Skolverket
120116
Skolreform. 180 000 ska legitimeras.
Bemanningsföretag avgör lärarnas öde
180 000 lärare ska legitimeras i en av regeringens största
skolreformer. Men i stället för Skolverket är det bemanningsföretaget
Proffice som i princip beslutar om lärarnas legitimationer. Nu
ifrågasätts rättssäkerheten i besluten.
- Huvudregeln är att det krävs särskilt lagstöd för att kunna lämna
ifrån sig myndighetsutövning. Jag tycker inte att detta är bra, säger
Lena Marcusson, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet.
Samarbetet med Proffice har varit känt, men det har inte framgått hur
lite Skolverket är delaktigt i varje enskilt beslutsärende. Det är
oerfarna anställda på Proffice som granskar alla ansökningar,
examensbevis och andra dokument. De gör sedan en bedömning och väljer
bifall eller avslag.
Därefter ska Skolverket, som endast har fem personer som jobbar med
projektet, bara kasta en snabb titt på ansökningarna. I genomsnitt får
det inte ta längre än fyra minuter per ärende om man ska hinna med de
77 000 ansökningar som hittills kommit in och ska vara klara till
sommaren.
Enligt Tommy Lagergren, avdelningschef på Skolverket, är det
tillräckligt.
- Vi har bedömt att det ska räcka med en snabb kontroll, säger han.
Skolverket har dock flera gånger betonat att det kan vara komplicerat
att avgöra vilken behörighet en lärare ska ha. Lärarutbildningen har
förändrats ett flertal gånger genom åren. Examensbevis har utfärdats
av ett stort antal lärosäten och dessutom finns fortbildning och
tilläggskurser med otydligt innehåll.
- Man undrar ju vem som ansvarar för kvaliteten i beredningen av
besluten, säger Lena Marcusson.
Rent juridiskt är upplägget i en gråzon, menar hon. Myndighetsutövning
får normalt inte skötas av ett privat företag men Skolverket har gått
runt detta genom avtal med varje enskild anställd på Proffice.
Formellt har uppdraget därmed inte getts till Proffice som företag.
Allt arbete sker dock i bemanningsföretagets lokaler och enligt en
källa med mycket god insyn har de anställda ingen direkt kontakt med
Skolverket. Dessa är mestadels unga akademiker på sitt första jobb.
De tjänar omkring 21 000 kronor i månaden. Skolverket betalar 3-4
miljoner till Proffice varje månad. I december motsvarade
utbetalningen cirka 78 000 kronor per anställd.
Bemanningsföretaget får därmed ett rejält överskott trots att man
genom den speciella avtalsformen är helt ansvarsfri. I stället är det
varje enskild anställd som är ansvarig för handläggningen - och därmed
skulle kunna åtalas för tjänstefel om något grovt fel begås.
De lärare som DN har talat med tycker att det känns konstigt att
Proffice bär så stor del av ansvaret för handläggningen.
- Om fler hade känt till detta innan allt började hade det förmodligen
varit en större debatt. Jag tycker det verkar konstigt. För egen del
känner jag mig dock inte så orolig. Min behörighet bör vara enkel att
avgöra, säger Tobias Ericson, matte- och fysiklärare med examen från
2005.
Erik Olsson
FAKTA. Lärarlegitimationer
En ansökan får ta högst fyra minuter att bedöma
Hittills har cirka 77 000 ansökningar om lärarlegitimation inkommit.
Enligt Skolverket ska alla dessa vara klara till den 1 juli då lagen
träder i kraft. Därefter krävs lärarlegitimation för att få
tillsvidareanställas som lärare.
Omfattande IT-problem har dock gjort att bara cirka 1 100
legitimationer hade utfärdats vid årsskiftet.
En enkel beräkning visar att det innebär att de fem anställda på
Skolverket i genomsnitt bara har drygt fyra minuter på sig att titta
på varje enskild ansökan fram till sommaren. Detta förutsätter att de
jobbar helt effektivt 8 timmar om dagen, 23 dagar i månaden.
120117
Skolverkets samarbete med Proffice.
Massiv kritik mot avtal om lärarlegitimation
Skolverkets samarbete med Proffice om lärarlegitimationerna får nu
massiv kritik. Facken kräver utredning och Miljöpartiet förbereder en
KU-anmälan. Samtidigt kan DN avslöja att lärare getts behörighet i
ämnen de varken undervisat i eller utbildat sig i.
I går kunde DN avslöja att Skolverket ingått ett avtal som innebär att
det är personal på bemanningsföretaget Proffice som i princip beslutar
om lärarlegitimationerna. Flera lärare har därefter hört av sig. En av
dem har getts behörighet i hela 14 ämnen - flera av dem helt
felaktigt.
Bland annat anser Proffice och Skolverket att hon har rätt att
undervisa i kemi på högstadienivå - trots att hon är
mellanstadielärare och aldrig har satt sin fot i en kemisal.
Behörighet som musiklärare och i svenska som andraspråk kom också som
en fullständig överraskning.
- Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få
behörighet i 14 ämnen. Det är skrattretande, säger läraren.
Hon vill inte framträda med namn men DN har fått ta del av all
dokumentation kring hennes fall. Båda lärarfacken reagerar kraftigt på
uppgifterna.
- Det är fullständigt oacceptabelt. Vi har kämpat för den här reformen
sedan 1992. På det här sättet riskerar hela legitimationen att
urholkas, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.
Hon uppmanar regeringen att dra i handbromsen och följa upp detta
noggrant. Även Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet, är mycket
kritisk.
- I slutändan drabbas eleverna. Alla förtjänar en behörig lärare och
detta äventyrar den rätten, säger hon och menar dessutom att man nu
riskerar ett organisatoriskt kaos.
Redan till sommaren träder nämligen lagen i kraft. Efter den 1 juli
krävs legitimation för att byta arbete eller tillsvidareanställas. Vid
årsskiftet hade dock bara cirka 1 100 legitimationer hunnit utfärdas.
Totalt beräknas över 180 000 lärare vara berättigade till
legitimation.
Miljöpartiet meddelar nu att man lämnar in en granskningsanmälan till
konstitutionsutskottet angående Skolverkets avtal med Proffice.
- Vi tycker att det är oansvarigt av regeringen att tillåta ett sådant
trixande med regelverk, säger Jabar Amin (MP), talesman i
utbildningsfrågor.
120120
Lärarlegitimationerna. Nya larm om brister.
"Proffice slimmar allt för att maximera sin vinst"
De anställda på Proffice tävlade om vilket arbetslag som kunde
registrera flest ansökningar om lärarlegitimation. Vinnarna fick extra
lång fredagsfika med kex och ost.
- Jag blev väldigt illa berörd. Det kändes inte alls seriöst, säger
Julio Bünz, 30, före detta handläggare på Proffice.
Efter DN:s avslöjanden om Skolverkets anlitande av bemanningsföretaget
Proffice väljer han nu att träda fram och berätta om stora brister i
hanteringen av lärarnas ansökningar.
Bland annat finns inget system för att katalogisera
ansökningshandlingar. Dokumentskåp har man inte velat kosta på
lokalerna som hyrs på rivningskontrakt. I stället förvaras alla papper
i postbackar på golvet.
Detta ska ha varit anledningen till att arbetslagen skulle hetsas mot
varandra i en tävling.
- Vi var tvungna att registrera snabbt eftersom alla papper utgjorde
en brandrisk enligt arbetsledningen, säger Julio Bünz.
Vidare saknas ett internt mejlsystem eller nätverk.
- Instruktioner om vilken behörighet olika kurser skulle ge ändrades
var och varannan dag. Jag vet att arbetslagen sinsemellan bedömde
kurser olika på grund av brister i kommunikationen, säger Julio Bünz.
Av interna protokoll som DN tagit del framgår även att man kastar
dokument med personuppgifter i de vanliga soporna. Detta trots att det
finns lärare som har skyddad identitet.
Personalen ska ha ifrågasatt hanteringen som enligt Lena Marcusson,
professor i förvaltningsrätt, strider mot lagen.
Alla uppgifter stöds av Malin Hammar, 35, som till helt nyligen var
anställd på Proffice. Ytterligare tre personer har bekräftat
uppgifterna mot löfte om anonymitet. En av dem arbetar fortfarande
kvar.
Samtliga är välutbildade akademiker men beskriver en miljö där det var
mycket svårt att bedriva seriöst myndighetsarbete. Tillgången till
kontorsutrustning var exempelvis kraftigt begränsad.
- De slimmar allt något oerhört för att maximera vinsten, säger Malin
Hammar.
De anställda har heller inte haft tillgång till arbetstelefoner.
Ni kunde alltså inte ringa Skolverket med frågor om handläggningen?
- Nej, vi fick absolut inte ringa Skolverket. Alla frågor skulle gå
via teamledaren som sen pratar med driftschefen som i sin tur pratar
med Skolverket, säger Julio Bünz.
Proffice förnekar via sin pressansvariga Maria Uggla de flesta
uppgifter. Man bekräftar dock att ansökningshandlingar förvaras i
postboxar samt att merparten av de anställda varken har e-post eller
telefon.
Det avtal som slutits gör Skolverket formellt ansvariga för varje
enskild Proffice-anställd. Men något ansvar för arbetsmiljö eller att
de tjänar cirka 9 000 mindre än ingångslönen på Skolverket, vill man
inte ta.
- Nej, det är ju en sak mellan dem och Proffice, säger Tommy
Lagergren, avdelningschef på Skolverket.
120121
Lärarlegitimationer.
En godkänns varannan minut
Skolverket tar avstånd från Proffices tävling i registrering av
lärarlegitimationer. Men DN kan avslöja att myndighetens egna
anställda går ännu snabbare fram. På en arbetsdag har en enda person
utfärdat över 200 legitimationer - nästan en legitimation varannan
minut.
Efter DN:s avslöjanden om samarbetet mellan Skolverket och
bemanningsföretaget Proffice har generaldirektör Anna Ekström vid
upprepade tillfällen betonat att Skolverkets egna anställda fattar
alla beslut. Av de utdrag över legitimationsbeslut som DN har begärt
ut från Skolverket framgår att detta görs ännu snabbare än vad som
tidigare framgått. I ett fall står en anställd som beslutsfattare i
hela 220 ärenden på en dag.
Enligt data över inpasseringen i Skolverkets lokaler var personen
aldrig på sin arbetsplats på det aktuella datumet men enligt verkets
personalavdelning arbetade han hemifrån.
Utslaget på åtta timmar hann den anställde med nästan ett beslut
varannan minut. Det betyder i så fall att Skolverkets personal går
ännu snabbare fram än de anställda hos Proffice gjorde i tävlingen om
ost och kex på fredagsfikat.
Enligt Julio Bünz, som i DN berättat om omfattande brister i
arbetsmiljön på Proffice, kunde han som snabbast hantera en ansökan på
sju åtta minuter i samband med registreringstävlingen.
Generaldirektör Anna Ekström tar avstånd från all form av tävling i
samband med hanteringen av lärarlegitimationerna och är tydlig med att
Skolverket ska utreda saken. Att myndighetens egna anställda avverkar
över 200 ansökningar på en dag har hon dock inga synpunkter på.
- Det är för mig självklart att varje beslut ska få den tid det
kräver, säger Anna Ekström.
Men du har betonat att ni inte bara beslutar , ni granskar även alla
ärenden . Hinner man verkligen det på två minuter?
- Jag kan inte gå in precis på hur handläggningen har ägt rum. Jag kan
bara garantera att vi handlägger och beslutar med den kvalitet som
behövs i varje enskilt ärende.
Huruvida de uppgifter som framkommit om bristerna i Proffices
hantering av lärarnas legitimationsansökningar nu påverkar Skolverkets
samarbete med företaget vill Anna Ekström inte säga något om.
Projektet med lärarlegitimationerna drogs i gång förra sommaren. Bland
annat omfattande krångel med det specialdesignade IT-systemet har dock
gjort att man vid årsskiftet bara hade utfärdat cirka 1 100
legitimationer av de cirka 77 000 ansökningar inkommit.
Har reformen stressats fram?
- Detta är en mycket stor och komplicerad reform. Jag kan bara
konstatera att riksdag och regering angett de här tidsramarna och det
är vad vi har att förhålla oss till.
Kommentar:
Avslöjandena fick stort genomslag i andra medier. Bland annat Rapport och Aktuellt i SVT, Text-TV samt SR:s Alltid Nyheter.
Skolreform. 180 000 ska legitimeras.
Bemanningsföretag avgör lärarnas öde
180 000 lärare ska legitimeras i en av regeringens största
skolreformer. Men i stället för Skolverket är det bemanningsföretaget
Proffice som i princip beslutar om lärarnas legitimationer. Nu
ifrågasätts rättssäkerheten i besluten.
- Huvudregeln är att det krävs särskilt lagstöd för att kunna lämna
ifrån sig myndighetsutövning. Jag tycker inte att detta är bra, säger
Lena Marcusson, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet.
Samarbetet med Proffice har varit känt, men det har inte framgått hur
lite Skolverket är delaktigt i varje enskilt beslutsärende. Det är
oerfarna anställda på Proffice som granskar alla ansökningar,
examensbevis och andra dokument. De gör sedan en bedömning och väljer
bifall eller avslag.
Därefter ska Skolverket, som endast har fem personer som jobbar med
projektet, bara kasta en snabb titt på ansökningarna. I genomsnitt får
det inte ta längre än fyra minuter per ärende om man ska hinna med de
77 000 ansökningar som hittills kommit in och ska vara klara till
sommaren.
Enligt Tommy Lagergren, avdelningschef på Skolverket, är det
tillräckligt.
- Vi har bedömt att det ska räcka med en snabb kontroll, säger han.
Skolverket har dock flera gånger betonat att det kan vara komplicerat
att avgöra vilken behörighet en lärare ska ha. Lärarutbildningen har
förändrats ett flertal gånger genom åren. Examensbevis har utfärdats
av ett stort antal lärosäten och dessutom finns fortbildning och
tilläggskurser med otydligt innehåll.
- Man undrar ju vem som ansvarar för kvaliteten i beredningen av
besluten, säger Lena Marcusson.
Rent juridiskt är upplägget i en gråzon, menar hon. Myndighetsutövning
får normalt inte skötas av ett privat företag men Skolverket har gått
runt detta genom avtal med varje enskild anställd på Proffice.
Formellt har uppdraget därmed inte getts till Proffice som företag.
Allt arbete sker dock i bemanningsföretagets lokaler och enligt en
källa med mycket god insyn har de anställda ingen direkt kontakt med
Skolverket. Dessa är mestadels unga akademiker på sitt första jobb.
De tjänar omkring 21 000 kronor i månaden. Skolverket betalar 3-4
miljoner till Proffice varje månad. I december motsvarade
utbetalningen cirka 78 000 kronor per anställd.
Bemanningsföretaget får därmed ett rejält överskott trots att man
genom den speciella avtalsformen är helt ansvarsfri. I stället är det
varje enskild anställd som är ansvarig för handläggningen - och därmed
skulle kunna åtalas för tjänstefel om något grovt fel begås.
De lärare som DN har talat med tycker att det känns konstigt att
Proffice bär så stor del av ansvaret för handläggningen.
- Om fler hade känt till detta innan allt började hade det förmodligen
varit en större debatt. Jag tycker det verkar konstigt. För egen del
känner jag mig dock inte så orolig. Min behörighet bör vara enkel att
avgöra, säger Tobias Ericson, matte- och fysiklärare med examen från
2005.
Erik Olsson
FAKTA. Lärarlegitimationer
En ansökan får ta högst fyra minuter att bedöma
Hittills har cirka 77 000 ansökningar om lärarlegitimation inkommit.
Enligt Skolverket ska alla dessa vara klara till den 1 juli då lagen
träder i kraft. Därefter krävs lärarlegitimation för att få
tillsvidareanställas som lärare.
Omfattande IT-problem har dock gjort att bara cirka 1 100
legitimationer hade utfärdats vid årsskiftet.
En enkel beräkning visar att det innebär att de fem anställda på
Skolverket i genomsnitt bara har drygt fyra minuter på sig att titta
på varje enskild ansökan fram till sommaren. Detta förutsätter att de
jobbar helt effektivt 8 timmar om dagen, 23 dagar i månaden.
120117
Skolverkets samarbete med Proffice.
Massiv kritik mot avtal om lärarlegitimation
Skolverkets samarbete med Proffice om lärarlegitimationerna får nu
massiv kritik. Facken kräver utredning och Miljöpartiet förbereder en
KU-anmälan. Samtidigt kan DN avslöja att lärare getts behörighet i
ämnen de varken undervisat i eller utbildat sig i.
I går kunde DN avslöja att Skolverket ingått ett avtal som innebär att
det är personal på bemanningsföretaget Proffice som i princip beslutar
om lärarlegitimationerna. Flera lärare har därefter hört av sig. En av
dem har getts behörighet i hela 14 ämnen - flera av dem helt
felaktigt.
Bland annat anser Proffice och Skolverket att hon har rätt att
undervisa i kemi på högstadienivå - trots att hon är
mellanstadielärare och aldrig har satt sin fot i en kemisal.
Behörighet som musiklärare och i svenska som andraspråk kom också som
en fullständig överraskning.
- Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få
behörighet i 14 ämnen. Det är skrattretande, säger läraren.
Hon vill inte framträda med namn men DN har fått ta del av all
dokumentation kring hennes fall. Båda lärarfacken reagerar kraftigt på
uppgifterna.
- Det är fullständigt oacceptabelt. Vi har kämpat för den här reformen
sedan 1992. På det här sättet riskerar hela legitimationen att
urholkas, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.
Hon uppmanar regeringen att dra i handbromsen och följa upp detta
noggrant. Även Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet, är mycket
kritisk.
- I slutändan drabbas eleverna. Alla förtjänar en behörig lärare och
detta äventyrar den rätten, säger hon och menar dessutom att man nu
riskerar ett organisatoriskt kaos.
Redan till sommaren träder nämligen lagen i kraft. Efter den 1 juli
krävs legitimation för att byta arbete eller tillsvidareanställas. Vid
årsskiftet hade dock bara cirka 1 100 legitimationer hunnit utfärdas.
Totalt beräknas över 180 000 lärare vara berättigade till
legitimation.
Miljöpartiet meddelar nu att man lämnar in en granskningsanmälan till
konstitutionsutskottet angående Skolverkets avtal med Proffice.
- Vi tycker att det är oansvarigt av regeringen att tillåta ett sådant
trixande med regelverk, säger Jabar Amin (MP), talesman i
utbildningsfrågor.
120120
Lärarlegitimationerna. Nya larm om brister.
"Proffice slimmar allt för att maximera sin vinst"
De anställda på Proffice tävlade om vilket arbetslag som kunde
registrera flest ansökningar om lärarlegitimation. Vinnarna fick extra
lång fredagsfika med kex och ost.
- Jag blev väldigt illa berörd. Det kändes inte alls seriöst, säger
Julio Bünz, 30, före detta handläggare på Proffice.
Efter DN:s avslöjanden om Skolverkets anlitande av bemanningsföretaget
Proffice väljer han nu att träda fram och berätta om stora brister i
hanteringen av lärarnas ansökningar.
Bland annat finns inget system för att katalogisera
ansökningshandlingar. Dokumentskåp har man inte velat kosta på
lokalerna som hyrs på rivningskontrakt. I stället förvaras alla papper
i postbackar på golvet.
Detta ska ha varit anledningen till att arbetslagen skulle hetsas mot
varandra i en tävling.
- Vi var tvungna att registrera snabbt eftersom alla papper utgjorde
en brandrisk enligt arbetsledningen, säger Julio Bünz.
Vidare saknas ett internt mejlsystem eller nätverk.
- Instruktioner om vilken behörighet olika kurser skulle ge ändrades
var och varannan dag. Jag vet att arbetslagen sinsemellan bedömde
kurser olika på grund av brister i kommunikationen, säger Julio Bünz.
Av interna protokoll som DN tagit del framgår även att man kastar
dokument med personuppgifter i de vanliga soporna. Detta trots att det
finns lärare som har skyddad identitet.
Personalen ska ha ifrågasatt hanteringen som enligt Lena Marcusson,
professor i förvaltningsrätt, strider mot lagen.
Alla uppgifter stöds av Malin Hammar, 35, som till helt nyligen var
anställd på Proffice. Ytterligare tre personer har bekräftat
uppgifterna mot löfte om anonymitet. En av dem arbetar fortfarande
kvar.
Samtliga är välutbildade akademiker men beskriver en miljö där det var
mycket svårt att bedriva seriöst myndighetsarbete. Tillgången till
kontorsutrustning var exempelvis kraftigt begränsad.
- De slimmar allt något oerhört för att maximera vinsten, säger Malin
Hammar.
De anställda har heller inte haft tillgång till arbetstelefoner.
Ni kunde alltså inte ringa Skolverket med frågor om handläggningen?
- Nej, vi fick absolut inte ringa Skolverket. Alla frågor skulle gå
via teamledaren som sen pratar med driftschefen som i sin tur pratar
med Skolverket, säger Julio Bünz.
Proffice förnekar via sin pressansvariga Maria Uggla de flesta
uppgifter. Man bekräftar dock att ansökningshandlingar förvaras i
postboxar samt att merparten av de anställda varken har e-post eller
telefon.
Det avtal som slutits gör Skolverket formellt ansvariga för varje
enskild Proffice-anställd. Men något ansvar för arbetsmiljö eller att
de tjänar cirka 9 000 mindre än ingångslönen på Skolverket, vill man
inte ta.
- Nej, det är ju en sak mellan dem och Proffice, säger Tommy
Lagergren, avdelningschef på Skolverket.
120121
Lärarlegitimationer.
En godkänns varannan minut
Skolverket tar avstånd från Proffices tävling i registrering av
lärarlegitimationer. Men DN kan avslöja att myndighetens egna
anställda går ännu snabbare fram. På en arbetsdag har en enda person
utfärdat över 200 legitimationer - nästan en legitimation varannan
minut.
Efter DN:s avslöjanden om samarbetet mellan Skolverket och
bemanningsföretaget Proffice har generaldirektör Anna Ekström vid
upprepade tillfällen betonat att Skolverkets egna anställda fattar
alla beslut. Av de utdrag över legitimationsbeslut som DN har begärt
ut från Skolverket framgår att detta görs ännu snabbare än vad som
tidigare framgått. I ett fall står en anställd som beslutsfattare i
hela 220 ärenden på en dag.
Enligt data över inpasseringen i Skolverkets lokaler var personen
aldrig på sin arbetsplats på det aktuella datumet men enligt verkets
personalavdelning arbetade han hemifrån.
Utslaget på åtta timmar hann den anställde med nästan ett beslut
varannan minut. Det betyder i så fall att Skolverkets personal går
ännu snabbare fram än de anställda hos Proffice gjorde i tävlingen om
ost och kex på fredagsfikat.
Enligt Julio Bünz, som i DN berättat om omfattande brister i
arbetsmiljön på Proffice, kunde han som snabbast hantera en ansökan på
sju åtta minuter i samband med registreringstävlingen.
Generaldirektör Anna Ekström tar avstånd från all form av tävling i
samband med hanteringen av lärarlegitimationerna och är tydlig med att
Skolverket ska utreda saken. Att myndighetens egna anställda avverkar
över 200 ansökningar på en dag har hon dock inga synpunkter på.
- Det är för mig självklart att varje beslut ska få den tid det
kräver, säger Anna Ekström.
Men du har betonat att ni inte bara beslutar , ni granskar även alla
ärenden . Hinner man verkligen det på två minuter?
- Jag kan inte gå in precis på hur handläggningen har ägt rum. Jag kan
bara garantera att vi handlägger och beslutar med den kvalitet som
behövs i varje enskilt ärende.
Huruvida de uppgifter som framkommit om bristerna i Proffices
hantering av lärarnas legitimationsansökningar nu påverkar Skolverkets
samarbete med företaget vill Anna Ekström inte säga något om.
Projektet med lärarlegitimationerna drogs i gång förra sommaren. Bland
annat omfattande krångel med det specialdesignade IT-systemet har dock
gjort att man vid årsskiftet bara hade utfärdat cirka 1 100
legitimationer av de cirka 77 000 ansökningar inkommit.
Har reformen stressats fram?
- Detta är en mycket stor och komplicerad reform. Jag kan bara
konstatera att riksdag och regering angett de här tidsramarna och det
är vad vi har att förhålla oss till.
Kommentar:
Avslöjandena fick stort genomslag i andra medier. Bland annat Rapport och Aktuellt i SVT, Text-TV samt SR:s Alltid Nyheter.
Granskning, betyg kontra nationella proven, DN, 28/11 och 29/11
Nossebro skola i Västergötland har hyllats
som en mirakelskola. På tre år gick elevernas
medelbetyg från botten till absoluta toppen.
Men när DN granskar de nationella proven
visar det sig att eleverna knappt når genomsnittliga resultat.
När Skolverkets betygsstatistik
från 2010 presenterades för snart
ett år sedan exploderade intresset
för Nossebro. Alla ville lära sig om
supermetoderna som antogs ligga
bakom den enorma betygsutvecklingen.
Totalt har 220 av Sveriges 290
kommuner sedan dess varit i kontakt
med Nossebro. Stora skattepengar
har med andra ord rullat på
vallfärderna till den lilla orten en
dryg timmes bilfärd från Göteborg.
Såväl Skolinspektionen som
Skolverket har hyllat skolan och
ett flertal tidningar har skrivit om
den med rubriker som ”Här får alla
toppbetyg” och ”Skolan när den är
som allra bäst”.
Inte i något reportage nämns
dock orden nationella prov.
Vad man har bortsett från är bland
annat att fler än varannan elev på
Nossebro skola fick högre slutbetyg
i matte än vad eleven hade presterat
på nationella provet 2010. Detta
trots att ämnesprovet i matematik
görs bara några veckor innan betygen
ska sättas.
– Matten är vi inte stolta över, erkänner rektor Tina Hededal Ljungsberg
utan omsvep när DN konfronterar
henne med siffrorna.
Enligt henne beror detta helt på
en matematiklärare som satte för
höga betyg och det ska inte återupprepas.
Men det är inte bara i matte som
Nossebro delar ut en stor andel
betyg som överstiger elevernas prestationer
på nationella proven. Det
sker även i engelska och svenska.
Faktum är att Nossebro över lag
når högst medelmåttiga resultat på
de nationella proven. 2010 fick till
exempel var sjätte niondeklassare
i Nossebro inte godkänt på ämnesprovet
i matematik. 13,9 procent
fick inte godkänt i svensk läsförståelse.
Hur förklarar ni detta när ni samtidigt har Sveriges tredje högsta
medelbetyg?
– Jag förstår att det kan verka konstigt. Men för en elev som man
fått in korrekta uppgifter från hela
vägen och som visat att den kan så
är ju det precis lika värdefullt som
ett nationellt prov, säger rektor Johanna
Lundén.
Skolans inställning till värdet av
de nationella proven verkar också
ha förändrats radikalt just 2010.
Detta år ökar nämligen andelen
överbetyg jämfört med nationella
proven plötsligt mycket kraftigt.
2010 var samtidigt året då Essungas
kommunpolitiker hade satt
upp ett mycket ambitiöst mål. Alla
elever på Nossebro skola skulle då
ha minst godkänt i alla ämnen.
2007 hade skolan nämligen visat
sig ha sämst medelbetyg i hela Sverige.
En revanschlysten personal
fick då politikerna med sig och man
beslutade att ingen skulle skuldbeläggas.
Med positivt tänkande skulle
Nossebro vända allt och bli bäst
i Sverige.
Lärarna började direkt hårdplugga
specialpedagogisk litteratur och
i ett slag slopade man alla smågrupper
för dem med särskilda behov. I
stället satsade man på fler lärare i
alla klassrum.
Kommunen tillförde inte en krona
extra, ändå nådde Nossebro målet
– med råge dessutom.
Detta är extra sensationellt då
Essunga kommun inte har de bästa
förutsättningar. Utbildningsnivån
är låg och andelen elever med särskilda
behov är ovanligt hög.
Bosse Svensson, skolchef i Essunga
kommun, säger att han blev
mycket förvånad över att man
plötsligt nådde målet som han betraktat
som närmast orimligt. Efter
en stunds samtal erkänner han
också:
– 2010 var nästan för bra om man
ska vara ärlig. Det blev lite fel i en
del betyg.
Varför blev det så?
– Jag vet inte. Det blir kanske en
medveten eller omedveten press
att sätta ett betyg som är bättre
än vad man skulle göra. Vi har ju
haft en framgångssaga, som lärare
kanske man inte vill bidra till att vi
minskar i betygspoäng, säger Bosse
Svensson.
Han menar dock att de felsatta
betygen inte hade påverkat medelbetyget
särskilt mycket. Och på
Essungas hemsida står det fortfarande
att kommunens skola är bäst i Sverige.
Olika hur nationella prov värderas
Skillnaderna i svenska skolors
värdering av de nationella
proven är mycket stor. Många
struntar i elevernas provresultat
trots att de ska vara vägledande
för likvärdiga betyg i hela landet.
Andra håller sig till dem helt
och hållet.
DN har granskat betygsstatistik
och resultat på de nationella proven
från över 1 300 skolor. Den visar att
Nossebro skola är långtifrån ensam
om medelbetyg som vida överstiger
resultaten på nationella proven.
En skola som sticker ut i DN:s
granskning är Nilaskolan i Malå
kommun. 2010 gav skolans lärare
procent av eleverna högre betyg
jämfört med vad de presterade på
ämnesprovet i matematik – för engelska
är siffran 32 procent och för
svenska 43 procent.
Erik Lindblom, nytillträdd rektor
Nilaskolan, säger att han inte har
någon bra förklaring till detta:
– Jag kände faktiskt inte till det
men spontant låter det ju inte som
speciellt smickrande siffror. Självklart
måste vi följa upp det här.
Cirka 90 svenska skolor ger minst
varannan elev överbetyg i matte
jämfört med nationella proven.
Därefter är det fallande skala ned
till ett mindre antal skolor vars betyg
helt överensstämmer med resultaten
på ämnesproven.
Bland skolorna som ger högst
betyg jämfört med nationella proven
finns ungefär lika många kommunala
skolor som friskolor, men
friskolorna får ändå anses kraftigt
överrepresenterade eftersom de
totalt sett är betydligt färre.
När det gäller gymnasieskolorna
Skolverkets statistik inte komplett
men 2008 gjordes en studie
som omfattade omkring 10 000
gymnasieelever. Mönstret var precis
detsamma som i grundskolan.
det verkligen rimligt att en skola
som ger 8 av 10 elever överbetyg
jämfört med nationella proven förhåller sig likvärdigt till skollagens
betygskriterier som en skola där
ingen elev får överbetyg?
– Rent instinktivt känns det förstås
jättekonstigt. Samtidigt finns
det många faktorer som ska vägas
in, säger Elisabeth Porath Sjöö, utredare
på Skolinspektionen.
Formellt kan i dag ingen klandra
skola för att sätta höga betyg
trots medelmåttiga eller rentav dåliga
resultat på nationella proven. I
Sverige, till skillnad från exempelvis
Storbritannien och Finland, har
centrala proven inte högre status
än vilket annat prov som helst.
Vad är då poängen med nationella
prov?
– Det är ju att de ska vara en indikator
på var nivån bör ligga någonstans,
ett verktyg för likvärdighet,
säger Elisabeth Porath Sjöö, utredare
på Skolinspektionen.
Erik Olsson
Uppföljning:
Skolinspektionens kritik stoppade inte överbetyg
Skolinspektionen kritiserade
Nossebro skola för att sätta
för höga betyg redan 2009.
Ändå gick skolan i rakt motsatt
riktning och delade ut ännu er
överbetyg året därpå. I matematik
blev andelen nästan dubbelt
så stor och i svenska tredubblades
den.
Nossebro skola i Essunga kommun,
Västergötland har hyllats för
att ha gått från botten till absoluta
toppen i betygsstatistiken på bara
tre år. I går avslöjade dock DN att
skolan sätter betyg som kraftigt
överstiger elevernas resultat på nationella
proven.
Ulla-Britt Norin, undervisningsråd på Skolinspektionen, var ansvarig
för tillsynen av Nossebro skola
som gjordes i maj förra året. I sin
rapport riktade hon kritik mot att
betygen inte sattes ”enligt grundskoleförordningens
krav”. Allvarlig
kritik kan tyckas, men samtidigt
hyllade hon skolan för dess enorma
utveckling.
– Jag hade inte tillgång till statistiken
från 2010 då och 2009 var
skillnaden inte hårresande stor.
Där emot tyckte jag att det var en
brist att man inte hade någon analys
kring varför betygen var betydligt
högre än nationella proven,
säger Ulla-Britt Norin och förklarar
att hon ålade skolan att skicka in en
skriftlig förklaring till detta.
– Jag ck en sådan och godkände
det svaret, säger Ulla-Britt Norin.
Hon tycker det är trist att Nossebro
sedan struntade i kritiken och i stället
satte ännu � er överbetyg. Men
någon ny inspektion med anledning
av detta och att skolchefen i
DN:s artikel erkänner att man satte
för höga betyg är inte aktuellt enligt
henne.
– Nej, vi har en regelbunden
tillsyn som vi kommer följa, säger
hon och står fast vid att Nossebro
bland det bästa hon har sett som
skolinspektör.
– Man har fått eleverna med på
tåget. Till och med bland pojkarna
har det blivit positivt att anstränga
sig i skolan och sådant ser jag inte
på särskilt många ställen.
Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas
riksförbund, är inte lika imponerad.
– Jag har ju också tagit del av
Essungas framgångssaga och blev
mycket förvånad när jag läste detta,
säger hon och menar att det är
djupt olyckligt att betygsättningen
visat sig vara så här rättsosäker på
många skolor i landet. Vad som
krävs nu är tydligare betygskriterier
menar hon.
– Dessutom förordar vi en högre
grad av central rättning av de nationella
proven, eller åtminstone att
man låter lärare på andra skolor rätta
proven, säger hon och förklarar
att det skulle höja ämnesprovens
status och göra dem till tydligare
vägledare för vilka kunskaper som
krävs för respektive betygssteg.
– Det är farligt om det nns en
övertro på quick x inom skolan.
Det gäller i stället att respektera
att kunskap är något som tar tid att
bygga upp.
Skolan. Nya regler ska hejda överbetyg
Tydligare regler för de nationella
proven och hårdare tag mot
skolor som sätter överbetyg.
Det är utbildningsminister Jan
Björklunds (FP) åtgärder för att
komma till rätta med orättvisa
betyg.
– Inte tillräckligt, menar Mikael
Damberg, Socialdemokraternas
talesman i skolfrågor.
Enligt Jan Björklund är det tydligt
att det i dag finns en omfattande betygsinflation. Regeringens åtgärder,
som utbildningsministern presenterade
på onsdagen, går ut på att
öka kontrollen:
• Skolinspektionen ska bli hårdare
mot skolor som sätter en stor
andel betyg som överstiger resultaten
på nationella proven.
• Dessutom ska man fortsätta att
varje år kontrollrätta 30 000 nationella
prov och slå ner tuffare på de
skolor där lärarna ”rättar snällt”
mot de egna eleverna.
• Reglerna för hur de nationella
proven ska genomföras skärps också. Enligt Jan Björklund har somliga
skolor låtit eleverna använda datorer och smarta telefoner på proven.
– På vissa håll har lärarna också
haft tillgång till proven långt i förväg
och kunnat rikta in undervisningen
för att eleverna ska klara sig
bättre. Så ska det inte heller vara,
säger Jan Björklund. Från och med
nu ska proven göras exakt samtidigt
över hela Sverige.
Mikael Damberg (S) menar att regeringen
underskattat hur marknadskrafterna
gör att mycket finns
att tjäna för skolor som pressar upp
betygen. Han välkomnar regeringens
åtgärder men tycker att det
krävs mer.
Bland annat bör lärare inte rätta
sina egna elevers nationella prov, i
stället skulle skolorna kunna byta
prov med varandra.
– Sedan borde det byggas en
karriärväg för lärare som vill specialisera
sig på bedömning och betygssättning
och som skulle kunna
stödja sina kolleger, säger Mikael
Damberg.
För att alla lärare ska ha samma
möjlighet att slå larm om de upplever
press att sätta överbetyg kan
han tänka sig meddelarskydd även
för dem som arbetar på privata skolor.
som en mirakelskola. På tre år gick elevernas
medelbetyg från botten till absoluta toppen.
Men när DN granskar de nationella proven
visar det sig att eleverna knappt når genomsnittliga resultat.
När Skolverkets betygsstatistik
från 2010 presenterades för snart
ett år sedan exploderade intresset
för Nossebro. Alla ville lära sig om
supermetoderna som antogs ligga
bakom den enorma betygsutvecklingen.
Totalt har 220 av Sveriges 290
kommuner sedan dess varit i kontakt
med Nossebro. Stora skattepengar
har med andra ord rullat på
vallfärderna till den lilla orten en
dryg timmes bilfärd från Göteborg.
Såväl Skolinspektionen som
Skolverket har hyllat skolan och
ett flertal tidningar har skrivit om
den med rubriker som ”Här får alla
toppbetyg” och ”Skolan när den är
som allra bäst”.
Inte i något reportage nämns
dock orden nationella prov.
Vad man har bortsett från är bland
annat att fler än varannan elev på
Nossebro skola fick högre slutbetyg
i matte än vad eleven hade presterat
på nationella provet 2010. Detta
trots att ämnesprovet i matematik
görs bara några veckor innan betygen
ska sättas.
– Matten är vi inte stolta över, erkänner rektor Tina Hededal Ljungsberg
utan omsvep när DN konfronterar
henne med siffrorna.
Enligt henne beror detta helt på
en matematiklärare som satte för
höga betyg och det ska inte återupprepas.
Men det är inte bara i matte som
Nossebro delar ut en stor andel
betyg som överstiger elevernas prestationer
på nationella proven. Det
sker även i engelska och svenska.
Faktum är att Nossebro över lag
når högst medelmåttiga resultat på
de nationella proven. 2010 fick till
exempel var sjätte niondeklassare
i Nossebro inte godkänt på ämnesprovet
i matematik. 13,9 procent
fick inte godkänt i svensk läsförståelse.
Hur förklarar ni detta när ni samtidigt har Sveriges tredje högsta
medelbetyg?
– Jag förstår att det kan verka konstigt. Men för en elev som man
fått in korrekta uppgifter från hela
vägen och som visat att den kan så
är ju det precis lika värdefullt som
ett nationellt prov, säger rektor Johanna
Lundén.
Skolans inställning till värdet av
de nationella proven verkar också
ha förändrats radikalt just 2010.
Detta år ökar nämligen andelen
överbetyg jämfört med nationella
proven plötsligt mycket kraftigt.
2010 var samtidigt året då Essungas
kommunpolitiker hade satt
upp ett mycket ambitiöst mål. Alla
elever på Nossebro skola skulle då
ha minst godkänt i alla ämnen.
2007 hade skolan nämligen visat
sig ha sämst medelbetyg i hela Sverige.
En revanschlysten personal
fick då politikerna med sig och man
beslutade att ingen skulle skuldbeläggas.
Med positivt tänkande skulle
Nossebro vända allt och bli bäst
i Sverige.
Lärarna började direkt hårdplugga
specialpedagogisk litteratur och
i ett slag slopade man alla smågrupper
för dem med särskilda behov. I
stället satsade man på fler lärare i
alla klassrum.
Kommunen tillförde inte en krona
extra, ändå nådde Nossebro målet
– med råge dessutom.
Detta är extra sensationellt då
Essunga kommun inte har de bästa
förutsättningar. Utbildningsnivån
är låg och andelen elever med särskilda
behov är ovanligt hög.
Bosse Svensson, skolchef i Essunga
kommun, säger att han blev
mycket förvånad över att man
plötsligt nådde målet som han betraktat
som närmast orimligt. Efter
en stunds samtal erkänner han
också:
– 2010 var nästan för bra om man
ska vara ärlig. Det blev lite fel i en
del betyg.
Varför blev det så?
– Jag vet inte. Det blir kanske en
medveten eller omedveten press
att sätta ett betyg som är bättre
än vad man skulle göra. Vi har ju
haft en framgångssaga, som lärare
kanske man inte vill bidra till att vi
minskar i betygspoäng, säger Bosse
Svensson.
Han menar dock att de felsatta
betygen inte hade påverkat medelbetyget
särskilt mycket. Och på
Essungas hemsida står det fortfarande
att kommunens skola är bäst i Sverige.
Olika hur nationella prov värderas
Skillnaderna i svenska skolors
värdering av de nationella
proven är mycket stor. Många
struntar i elevernas provresultat
trots att de ska vara vägledande
för likvärdiga betyg i hela landet.
Andra håller sig till dem helt
och hållet.
DN har granskat betygsstatistik
och resultat på de nationella proven
från över 1 300 skolor. Den visar att
Nossebro skola är långtifrån ensam
om medelbetyg som vida överstiger
resultaten på nationella proven.
En skola som sticker ut i DN:s
granskning är Nilaskolan i Malå
kommun. 2010 gav skolans lärare
procent av eleverna högre betyg
jämfört med vad de presterade på
ämnesprovet i matematik – för engelska
är siffran 32 procent och för
svenska 43 procent.
Erik Lindblom, nytillträdd rektor
Nilaskolan, säger att han inte har
någon bra förklaring till detta:
– Jag kände faktiskt inte till det
men spontant låter det ju inte som
speciellt smickrande siffror. Självklart
måste vi följa upp det här.
Cirka 90 svenska skolor ger minst
varannan elev överbetyg i matte
jämfört med nationella proven.
Därefter är det fallande skala ned
till ett mindre antal skolor vars betyg
helt överensstämmer med resultaten
på ämnesproven.
Bland skolorna som ger högst
betyg jämfört med nationella proven
finns ungefär lika många kommunala
skolor som friskolor, men
friskolorna får ändå anses kraftigt
överrepresenterade eftersom de
totalt sett är betydligt färre.
När det gäller gymnasieskolorna
Skolverkets statistik inte komplett
men 2008 gjordes en studie
som omfattade omkring 10 000
gymnasieelever. Mönstret var precis
detsamma som i grundskolan.
det verkligen rimligt att en skola
som ger 8 av 10 elever överbetyg
jämfört med nationella proven förhåller sig likvärdigt till skollagens
betygskriterier som en skola där
ingen elev får överbetyg?
– Rent instinktivt känns det förstås
jättekonstigt. Samtidigt finns
det många faktorer som ska vägas
in, säger Elisabeth Porath Sjöö, utredare
på Skolinspektionen.
Formellt kan i dag ingen klandra
skola för att sätta höga betyg
trots medelmåttiga eller rentav dåliga
resultat på nationella proven. I
Sverige, till skillnad från exempelvis
Storbritannien och Finland, har
centrala proven inte högre status
än vilket annat prov som helst.
Vad är då poängen med nationella
prov?
– Det är ju att de ska vara en indikator
på var nivån bör ligga någonstans,
ett verktyg för likvärdighet,
säger Elisabeth Porath Sjöö, utredare
på Skolinspektionen.
Erik Olsson
Uppföljning:
Skolinspektionens kritik stoppade inte överbetyg
Skolinspektionen kritiserade
Nossebro skola för att sätta
för höga betyg redan 2009.
Ändå gick skolan i rakt motsatt
riktning och delade ut ännu er
överbetyg året därpå. I matematik
blev andelen nästan dubbelt
så stor och i svenska tredubblades
den.
Nossebro skola i Essunga kommun,
Västergötland har hyllats för
att ha gått från botten till absoluta
toppen i betygsstatistiken på bara
tre år. I går avslöjade dock DN att
skolan sätter betyg som kraftigt
överstiger elevernas resultat på nationella
proven.
Ulla-Britt Norin, undervisningsråd på Skolinspektionen, var ansvarig
för tillsynen av Nossebro skola
som gjordes i maj förra året. I sin
rapport riktade hon kritik mot att
betygen inte sattes ”enligt grundskoleförordningens
krav”. Allvarlig
kritik kan tyckas, men samtidigt
hyllade hon skolan för dess enorma
utveckling.
– Jag hade inte tillgång till statistiken
från 2010 då och 2009 var
skillnaden inte hårresande stor.
Där emot tyckte jag att det var en
brist att man inte hade någon analys
kring varför betygen var betydligt
högre än nationella proven,
säger Ulla-Britt Norin och förklarar
att hon ålade skolan att skicka in en
skriftlig förklaring till detta.
– Jag ck en sådan och godkände
det svaret, säger Ulla-Britt Norin.
Hon tycker det är trist att Nossebro
sedan struntade i kritiken och i stället
satte ännu � er överbetyg. Men
någon ny inspektion med anledning
av detta och att skolchefen i
DN:s artikel erkänner att man satte
för höga betyg är inte aktuellt enligt
henne.
– Nej, vi har en regelbunden
tillsyn som vi kommer följa, säger
hon och står fast vid att Nossebro
bland det bästa hon har sett som
skolinspektör.
– Man har fått eleverna med på
tåget. Till och med bland pojkarna
har det blivit positivt att anstränga
sig i skolan och sådant ser jag inte
på särskilt många ställen.
Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas
riksförbund, är inte lika imponerad.
– Jag har ju också tagit del av
Essungas framgångssaga och blev
mycket förvånad när jag läste detta,
säger hon och menar att det är
djupt olyckligt att betygsättningen
visat sig vara så här rättsosäker på
många skolor i landet. Vad som
krävs nu är tydligare betygskriterier
menar hon.
– Dessutom förordar vi en högre
grad av central rättning av de nationella
proven, eller åtminstone att
man låter lärare på andra skolor rätta
proven, säger hon och förklarar
att det skulle höja ämnesprovens
status och göra dem till tydligare
vägledare för vilka kunskaper som
krävs för respektive betygssteg.
– Det är farligt om det nns en
övertro på quick x inom skolan.
Det gäller i stället att respektera
att kunskap är något som tar tid att
bygga upp.
Skolan. Nya regler ska hejda överbetyg
Tydligare regler för de nationella
proven och hårdare tag mot
skolor som sätter överbetyg.
Det är utbildningsminister Jan
Björklunds (FP) åtgärder för att
komma till rätta med orättvisa
betyg.
– Inte tillräckligt, menar Mikael
Damberg, Socialdemokraternas
talesman i skolfrågor.
Enligt Jan Björklund är det tydligt
att det i dag finns en omfattande betygsinflation. Regeringens åtgärder,
som utbildningsministern presenterade
på onsdagen, går ut på att
öka kontrollen:
• Skolinspektionen ska bli hårdare
mot skolor som sätter en stor
andel betyg som överstiger resultaten
på nationella proven.
• Dessutom ska man fortsätta att
varje år kontrollrätta 30 000 nationella
prov och slå ner tuffare på de
skolor där lärarna ”rättar snällt”
mot de egna eleverna.
• Reglerna för hur de nationella
proven ska genomföras skärps också. Enligt Jan Björklund har somliga
skolor låtit eleverna använda datorer och smarta telefoner på proven.
– På vissa håll har lärarna också
haft tillgång till proven långt i förväg
och kunnat rikta in undervisningen
för att eleverna ska klara sig
bättre. Så ska det inte heller vara,
säger Jan Björklund. Från och med
nu ska proven göras exakt samtidigt
över hela Sverige.
Mikael Damberg (S) menar att regeringen
underskattat hur marknadskrafterna
gör att mycket finns
att tjäna för skolor som pressar upp
betygen. Han välkomnar regeringens
åtgärder men tycker att det
krävs mer.
Bland annat bör lärare inte rätta
sina egna elevers nationella prov, i
stället skulle skolorna kunna byta
prov med varandra.
– Sedan borde det byggas en
karriärväg för lärare som vill specialisera
sig på bedömning och betygssättning
och som skulle kunna
stödja sina kolleger, säger Mikael
Damberg.
För att alla lärare ska ha samma
möjlighet att slå larm om de upplever
press att sätta överbetyg kan
han tänka sig meddelarskydd även
för dem som arbetar på privata skolor.
Finansrysaren, DN 5/8 -11
600 miljarder kronor upp i rök senaste veckan.
Stockholmsbörsen rasade med hela 4,6 procent
på torsdagen. Det var nionde dagen i rad med
fallande kurser och sedan i måndags har värden
på 600 miljarder gått upp i rök. I USA fortsatte
rysaren med kraftiga minus.
– I DET HÄR LÄGET bryr sig inte marknaden
om rapportresultat. Man
försöker titta runt hörnet och just
nu verkar man kollektivt gissa att
det kommer att gå nedåt i ekonomin,
säger Mattias Gredmark, aktiestrateg
på SEB.
Förklaringen till oron ligger i hur
det ser ut i Sydeuropa och USA. Vid
fl era tillfällen de senaste dagarna
har börsen satt av nedåt i direkt
samband med att svag konjunkturstatistik
presenterats i USA. Flera
bedömare menar dock att siffrorna
inte varit så katastrofala att de motiverar
så här starka reaktioner.
I Sydeuropa har krisen nu centrerats
kring Italien och Spanien
där räntorna stigit kraftigt den
senaste tiden.
Under torsdagskvällen fortsatte
kursfallen på börserna i USA. Nasdaq sjönk med 5,1 procent och Dow
Jones med 4,3 procent
– Jag har sagt att så länge det inte
faller mer än 20 procent från topp
till botten så kan det snabbt vända
uppåt igen. Men nu dansar vi på
den gränsen. Det är ett extremt
svårbedömt läge, säger finansanalytikern
Peter Malmqvist.
BÖRSÅRET 2011 började ett par procent
upp i januari, sjönk sedan
fram till början av våren och vände
då åter upp till ett par procent plus.
Men därefter har det varit rejäl
nedförsbacke.
De aktier som gått sämst bland
storbolagen återfi nns framför allt
inom verkstads-
och skogbranschen.
Båda är
välkänt konjunkturkänsliga.
– Skillnaden är
att verkstadsbolagen i princip ännu
inte har visat några
svagheter men
faller ändå. Resultaten och även orderingången har i
kvartalsrapporterna varit bra och
företagsledningarna har uttryckt
sig positiva om framtiden. Skogsbolagen
däremot har stått för ett
fl ertal besvikelser resultatmässigt,
säger Mattias Gredmark.
DET SOM TALAR emot en riktig störtdykning
på börsen är att bolagen
är lågt värderade. De så kallade
P/E-talen som jämför bolagens
vinst med dess aktiekurs är generellt
låga. Ett normalvärde ligger
i de fl esta fall runt 15–16 men just
nu ligger fl ertalet bolag på Stockholmsbörsen
under 10.
Boliden som gått dåligt på börsen
i år har exempelvis P/E-tal på
cirka 7. Autoliv som hör till dem
som tappat mest den sista månaden
ligger på 8,5 och Trelleborg
som tappat cirka 14,2 procent under
samma tid ligger också på ett
P/E-tal strax under 10.
De bolag som betecknas som defensiva
och brukar klara sig bäst
på sjunkande börser är teleoperatörer,
läkemedel och hälsovård
samt kraftbolag. Det är branscher
där konsumenterna har svårt att
snåla även i dåliga tider.
– Axfood har också klarat sig bra
i nedgången. Livsmedel brukar stå
sig bra, säger Mattias Gredmark.
ERIK OLSSON
Stockholmsbörsen rasade med hela 4,6 procent
på torsdagen. Det var nionde dagen i rad med
fallande kurser och sedan i måndags har värden
på 600 miljarder gått upp i rök. I USA fortsatte
rysaren med kraftiga minus.
– I DET HÄR LÄGET bryr sig inte marknaden
om rapportresultat. Man
försöker titta runt hörnet och just
nu verkar man kollektivt gissa att
det kommer att gå nedåt i ekonomin,
säger Mattias Gredmark, aktiestrateg
på SEB.
Förklaringen till oron ligger i hur
det ser ut i Sydeuropa och USA. Vid
fl era tillfällen de senaste dagarna
har börsen satt av nedåt i direkt
samband med att svag konjunkturstatistik
presenterats i USA. Flera
bedömare menar dock att siffrorna
inte varit så katastrofala att de motiverar
så här starka reaktioner.
I Sydeuropa har krisen nu centrerats
kring Italien och Spanien
där räntorna stigit kraftigt den
senaste tiden.
Under torsdagskvällen fortsatte
kursfallen på börserna i USA. Nasdaq sjönk med 5,1 procent och Dow
Jones med 4,3 procent
– Jag har sagt att så länge det inte
faller mer än 20 procent från topp
till botten så kan det snabbt vända
uppåt igen. Men nu dansar vi på
den gränsen. Det är ett extremt
svårbedömt läge, säger finansanalytikern
Peter Malmqvist.
BÖRSÅRET 2011 började ett par procent
upp i januari, sjönk sedan
fram till början av våren och vände
då åter upp till ett par procent plus.
Men därefter har det varit rejäl
nedförsbacke.
De aktier som gått sämst bland
storbolagen återfi nns framför allt
inom verkstads-
och skogbranschen.
Båda är
välkänt konjunkturkänsliga.
– Skillnaden är
att verkstadsbolagen i princip ännu
inte har visat några
svagheter men
faller ändå. Resultaten och även orderingången har i
kvartalsrapporterna varit bra och
företagsledningarna har uttryckt
sig positiva om framtiden. Skogsbolagen
däremot har stått för ett
fl ertal besvikelser resultatmässigt,
säger Mattias Gredmark.
DET SOM TALAR emot en riktig störtdykning
på börsen är att bolagen
är lågt värderade. De så kallade
P/E-talen som jämför bolagens
vinst med dess aktiekurs är generellt
låga. Ett normalvärde ligger
i de fl esta fall runt 15–16 men just
nu ligger fl ertalet bolag på Stockholmsbörsen
under 10.
Boliden som gått dåligt på börsen
i år har exempelvis P/E-tal på
cirka 7. Autoliv som hör till dem
som tappat mest den sista månaden
ligger på 8,5 och Trelleborg
som tappat cirka 14,2 procent under
samma tid ligger också på ett
P/E-tal strax under 10.
De bolag som betecknas som defensiva
och brukar klara sig bäst
på sjunkande börser är teleoperatörer,
läkemedel och hälsovård
samt kraftbolag. Det är branscher
där konsumenterna har svårt att
snåla även i dåliga tider.
– Axfood har också klarat sig bra
i nedgången. Livsmedel brukar stå
sig bra, säger Mattias Gredmark.
ERIK OLSSON
måndag 28 februari 2011
Intervju med Carl Bildt, Aftonbladet, 26/2 2011
Därför svarade utrikesminister Carl Bildt som han gjorde i Libyenfrågan
Carl Bildts uttalande om att inte stödja den ena eller den andra i Libyen, rör upp känslor. Utrikesministern har ägnat hela veckan åt att förklara sig. Aftonbladet ställde Carl Bildt mot väggen.
EU:s utrikesminister Catherine Ashton talade på fredagen om sanktioner mot Libyen och att frysa inne tillgångar för regimen. Ett klart ställningstagande mot Gaddafi.
Vill du ta ställning mot Gaddafi i dag?
– Jag har tagit ställning, det gjorde jag redan i söndags kväll, då jag sa att det måste bli ett slut på våldet.
Fast det är ju ett ställningstagande mot våldet generellt, inte mot regimen.
– Det är ett ställningstagande mot våldet generellt och för förändring. Jag använder exakt samma formuleringar som Catherine Ashton, vi är helt koordinerade i varje del.
Varför kunde du inte säga detta i måndags?
– Vi hade hoppats på en snabbare utveckling i Libyen. Sanktioner har effekt först på lång sikt. När det gäller att frysa tillgångar är det mycket komplicerat. De är spridda och det pågår just nu en inventering av dem inom EU.
Vill du i dag ta ställning för folkets rätt till demokrati och mot Gaddafi?
– Jag har tagit ställning för demokrati hela tiden.
Men folk har ju inte uppfattat det så.
– Nej, men om du tittar på mitt uttalande redan från i söndags kväll så är det så.
”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling.” Vad menade du?
– Jag vill inte ta ställning till olika oppositionsgrupperingar inom landet. Situationen i Libyen är en helt annan än den i Egypten. Scenariot efter Gaddafi är mycket komplicerat.
Men är inte det viktigaste att få bort en tyrann?
– Det absolut viktigaste för mig som svensk utrikesminister är att få ut de svenskar som finns i landet.
Kan du i dag säga att du är motståndare till Gaddafi?
– Jag har varit motståndare till Gaddafi hur länge som helst.
Men varför var du då inte tydligare i din kritik i måndags?
– Därför att vi alla hade exakt samma svar. Har du sett någon utrikesminister som uttalade sig i den typen av ordalag i måndags?
Men du måste ju inte göra exakt samma som alla andra?
– Jo, jo, det måste jag. Det handlar om solidaritet mot varandra när det gäller att få ut våra medborgare. Vad vi sedan tycker är kanske inte så svårt att räkna ut.
Ångrar du att du använde just det ordvalet?
– Nej, självfallet inte.
Hur ser du på att det blivit så mycket uppståndelse kring den här formuleringen?
– Det har jag ingen synpunkt på.
Som politiker gäller det att vara tydlig, känner du att du har misslyckats i just det här fallet?
– Jag är precis lika tydlig som mina kolleger.
Men du har ju fått förklara dig flera gånger, var det då inte ett olyckligt ordval?
– Det handlar om den inrikespolitiska miljön som du då ber mig att recensera och det tänker jag inte göra.
Men kritiken kommer från hela det politiska spektrat, exempelvis från borgerliga ledarsidor.
– Människor har olika roller. Det är enklare att skriva saker på en ledarsida, de behöver inte ta ansvar för människors liv. Och sedan är det klart att jag sitter på information som inte alla har.
Har du svårt att medge när du har uttryckt dig otydligt?
– Nej.
Har du någonsin gjort ett sådant erkännande?
– Det vet jag inte.
fredag 4 februari 2011
Intervju, Per Hallberg, Frilansjobb, Chef nr 2 2009, även i Dagens Nyheter 12/4 2009
”Som ett team är vi världsbäst”
Av Erik Olsson
Han är en av filmvärldens mest hyllade ljuddesigners. Enligt dubbla Oscarvinnaren Per Hallberg beror frmagången på ett ödmjukt ledarskap. Medan andra Hollywood-egon slåss om rampljuset, har han byggt ett gäng som blivit bäst i världen.
Efter sju år i Hollywood hade Per Hallberg redan arbetat med flera stora skådespelare och regissörer. Bland annat hade han varit ansvarig för ljudet i storfilmen ”Braveheart” med Mel Gibson och för det skulle han senare komma att vinna sin första Oscar. Men trots att han kom från lilla Öland i Sverige hade han dittills aldrig upplevt någon större nervositet inför de superstjärnor han fått träffa.
Nu satt han i studion och arbetade med filmen ”Hämnden”. Delar av dialogen behövde spelas in på nytt och bakom Per på en soffa låg regissören Sean Penn och vid en mikrofon stod Jack Nicholson.
- Jack, som för mig är en av de allra största, hade problem att få till replikerna. Så jag gav honom lite instruktioner och bad honom pröva igen, säger Per och berättar att han ändå inte tyckte att Jack fick till det riktigt så han stod på sig och bad honom ta om alltihop en gång till på ett annat sätt.
- Och då slog det mig plötsligt. Här sitter jag, en grabb från Öland, och ger råd till en superstjärna som Jack Nicholson om hur han ska säga sina repliker. Snart blir han väl urförbannad, säger Per och minns att han för första gången blev lite skraj.
Men istället för att bli arg gjorde Jack bara ett nytt försök och den här gången satt replikerna betydligt bättre. Så han tackade Per för hjälpen och lämnade sedan studion.
- Då insåg jag att man måste våga lita på sig själv, man får aldrig vara rädd för att göra sitt jobb, säger Per.
Han förklarar att de divalater som han ibland stöter på sällan kommer från de riktigt stora stjärnorna. Istället är det de mer oerfarna som är på väg upp men ännu inte är där som kan vara svårarbetade.
Per menar att det oftast handlar om osäkerhet och då gäller det att skapa en så trygg arbetsmiljö som möjligt.
- Då skulle det inte fungera att jag gick runt och var nervös inför deras stjärnstatus. De här människorna lever oerhört påpassade liv och då måste de åtminstone få lugn och ro omkring sig när de jobbar, säger Per och förklarar att han exempelvis aldrig skulle be någon av de stjärnor han arbetar med om en autograf.
- Det händer ganska ofta att folk jag träffar ber mig att göra det men jag säger alltid nej. Vill man att folk ska uppträda professionellt i studion så måste man själv uppföra sig så.
Pers ambition har hela tiden varit att skapa en arbetsmiljö där alla vågar delta med tankar och idéer, oavsett om man är Jack Nicholson eller en vikarierande studioassistent. Kanske låter det som en självklarhet att behandla alla lika men Per hävdar att det har varit en mycket viktig del i hans framgångsrecept. En grundsten som han tror att många av hans mindre framgångsrika konkurrenter har missat.
Som ”supervising sound editor” är det Per som bär det övergripande ansvaret för ljudet i de filmproduktioner han jobbar med. Det är han som ska se till att arbetet håller ihop och bildar en fungerande helhet.
Storleken på den arbetsgrupp han har under sig varierar kraftigt från produktion till produktion. Ibland handlar det om fem personer, ibland femtio. Men han har alltid en kärna av medarbetare runt omkring sig som han har jobbat ihop med länge.
- Vi har byggt ett gäng genom åren. Karen Baker Landers, som jag delade min senaste Oscar med, har jag arbetat tillsammans med i 22 år. Nybörjaren i gruppen har varit med i tio år, säger Per och förklarar att det är unikt i en bransch som är känd för att ha stor personalomsättning.
- Folk arbetar tillsammans i ett par år och sedan blir de ovänner och splittras. Som jag ser det beror det oftast på att någon försöker ta åt sig för mycket av äran själv. Så är det inte i vår grupp. Vi trivs tillsammans och har kul på jobbet varje dag och det är därför som vi fortfarande jobbar ihop, säger Per och fortsätter:
- Jag brukar säga att ingen i min grupp är bäst i världen på ljud, varken jag eller någon annan. Men som ett ”team, put together” är vi bäst. Ja, jag tror faktiskt inte att det finns någon annan i världen som är bättre än vi på det vi gör.
Hans ton är saklig, han slår sig inte för bröstet. Han har bara en imponerande tro på sig själv och sina arbetskamraters förmåga.
Men att vara ljuddesigner handlar naturligtvis även om kreativitet. Per menar att han har en medfödd känsla både för ljudestetik och hur man berättar en historia, vilket inte är en helt vanlig kombination med att samtidigt vara en duktig organisatör.
Någon formell utbildning inom ljud och film har han inte och istället har han fått arbeta sig upp. Att han överhuvudtaget hamnade i Hollywood är faktiskt en historia som kunde varit tagen ur någon av de filmer han jobbar med.
Alltihop började när Per var 27 år. På den tiden bodde han i en lägenhet i Borgholm och där råkade han en dag i september, långt efter att de sista turisterna lämnat Öland, stöta ihop med en amerikansk tjej som var där för att besöka några gamla arbetskamrater.
Förälskelsen var omedelbar och mindre än ett år senare var Per i USA för att besöka tjejen, som heter Linda och skulle komma att bli Pers första fru.
Via henne träffade han en kille som arbetade med filmljud i Los Angeles. De båda kom bra överens, ljudkillen tog med sig Per till sitt jobb och visade honom runt och några månader senare ringde han och erbjöd honom en anställning.
- Men jag var ju 28 år och hade provat en massa olika yrken redan. Jag ville inte bli chaufför eller assistent eller vad det nu var de ville erbjuda mig. Då hade jag inte fått lära mig någonting om arbetet som ljudläggare, säger Per som istället bad att få gå en tid som oavlönad praktikant.
- Det var den bästa utbildning jag kunde få. I och med att jag fick röra mig fritt och även såg andra delar av filmproduktionen gav det mig en förståelse för helheten som jag tror har varit väldigt viktig, säger Per som redan efter 4-5 månader på företaget Soundelux fick ansvaret att lägga ljud på sin första film.
Han menar att det är nyttigt att inse att man även som chef på ett eller annat sätt är en del av ett större maskineri. Om man ska ha ett bra samarbete med arbetsledare inom andra områden av organisationen bör man ha en ödmjuk inställning även till deras jobb.
- Om en filmproduktion har en total budget på 100 miljoner så kanske 1 miljon av de pengarna går till det arbete som jag är ansvarig för. Ljudet är trots allt bara en liten del av en film. Det kan vara bra att komma ihåg ibland när man försöker få sin vilja fram mot de som ansvarar för både kostsammare och större delar, säger Per.
Just ödmjukhet återkommer han ofta till, både som en beundransvärd egenskap hos andra och som en förutsättning för framgång i sitt eget ledarskap. Och på många sätt har det blivit ännu viktigare sedan han kom till Hollywood för snart 23 år sedan.
I den stenhårda konkurrensen som råder i branschen behöver den som vill arbeta där allt stöd som går att få. Många är beredda att gå över lik för att nå framgång men Per är övertygad om att det i längden löner sig att alltid vara juste mot de man jobbar med.
- Det finns många svin i Hollywood, men ser man inte upp blir man snabbt ensam gris i stian, säger han och menar att de som framhäver sig själva för mycket och beter sig illa sällan blir framgångsrika eftersom det till slut inte finns någon som vill jobba med dem.
- Så på det sättet är ju ödmjukhet helt enkelt en självbevarelsedrift. Men sedan handlar det naturligtvis om hur man vill att folk ska se på en som person. I grund och botten är det förstås värderingar som jag har fått med mig hemifrån, säger Per.
För en ljudläggare börjar arbetet först efter själva filminspelningen. Då får denne titta på det filmade materialet och försöka skapa sig en bild av storyn och de intryck som regissören vill förmedla till publiken. Sedan gäller det att få stämningen i bildmaterialet att passa ihop med ljudet.
I de flesta filmer byter man ut i princip alla miljöljud från originalfilmen, allt från motorljudet från en bil som kör förbi till smattret från ett automatvapen.
- Fast först och främst gäller det att rensa upp i den inspelade dialogen. Det är ett ganska stort arbete bara med att få replikerna från inspelningsplatsen att höras, säger Per och berättar att man ofta måste be skådespelarna att komma in i studion och tala in dialogen en gång till när originalinspelningen är för dålig för att användas.
Normalt arbetar en ljudläggare med tre projekt om året men Per har många gånger arbetat med fem filmer under ett och samma år.
Han uppskattar att han jobbar cirka 330 av årets 365 dagar och ofta är han i studion från tidig morgon till sen kväll. Det blir sällan mer än fem och en halv timmes sömn per natt.
Inställningen att arbeta hårt och aldrig nöja sig med halvbra verkar han ha haft med sig redan från början och det är inte svårt att se att det också är en viktig förklaring till hur han har tagit sig dit han är idag.
Per berättar att han cyklade en hel del under den här första tiden i L.A. och en dag tog han sig upp till en högt belägen utsiktsplats där man ser staden med Hollywood och hela filmfabriken framför sig.
- Jag stod där och tittade ut över L.A. och jag minns att jag till och med sa högt för mig själv ”jag ska klara det här, jag ska lyckas med detta!”, säger Per och medger att det kan låta ganska kaxigt att stå ovanför denna jättestad och tänka att man ska bli bättre än alla andra där nere.
- Men sån var inte känslan. Det var utmaningen jag såg, en tävling med mig själv snarare än med någon annan. Och jag tänkte inte göra det halvdant.
Fakta: Per Hallberg
Ålder: 49 (fyller 50 den 30:e december)
Familj: Hustrun Holly och hennes dotter Ruby, 18, samt deras gemensamma dotter Svea, fem år. Mamma Anita och lillebror Johan hemma på Öland.
Bor: Malibu, Kalifornien. Sommarhus i Tryggestad på mellersta Öland.
Karriär: Har varit ansvarig för ljudet till omkring fyrtio hollywoodfilmer. Vann sin första Oscar redan 1996 för "Braveheart" med Mel Gibson i huvudrollen och fick sin andra 2008 för ljudet till ”The Bourne Ultimatum”, Oscarsnominerades 1998 för "Face/Off". Har fyra statyetter från den brittiska filmakademien Bafta och flera priser från andra branschorganisationer.
Av Erik Olsson
Han är en av filmvärldens mest hyllade ljuddesigners. Enligt dubbla Oscarvinnaren Per Hallberg beror frmagången på ett ödmjukt ledarskap. Medan andra Hollywood-egon slåss om rampljuset, har han byggt ett gäng som blivit bäst i världen.
Efter sju år i Hollywood hade Per Hallberg redan arbetat med flera stora skådespelare och regissörer. Bland annat hade han varit ansvarig för ljudet i storfilmen ”Braveheart” med Mel Gibson och för det skulle han senare komma att vinna sin första Oscar. Men trots att han kom från lilla Öland i Sverige hade han dittills aldrig upplevt någon större nervositet inför de superstjärnor han fått träffa.
Nu satt han i studion och arbetade med filmen ”Hämnden”. Delar av dialogen behövde spelas in på nytt och bakom Per på en soffa låg regissören Sean Penn och vid en mikrofon stod Jack Nicholson.
- Jack, som för mig är en av de allra största, hade problem att få till replikerna. Så jag gav honom lite instruktioner och bad honom pröva igen, säger Per och berättar att han ändå inte tyckte att Jack fick till det riktigt så han stod på sig och bad honom ta om alltihop en gång till på ett annat sätt.
- Och då slog det mig plötsligt. Här sitter jag, en grabb från Öland, och ger råd till en superstjärna som Jack Nicholson om hur han ska säga sina repliker. Snart blir han väl urförbannad, säger Per och minns att han för första gången blev lite skraj.
Men istället för att bli arg gjorde Jack bara ett nytt försök och den här gången satt replikerna betydligt bättre. Så han tackade Per för hjälpen och lämnade sedan studion.
- Då insåg jag att man måste våga lita på sig själv, man får aldrig vara rädd för att göra sitt jobb, säger Per.
Han förklarar att de divalater som han ibland stöter på sällan kommer från de riktigt stora stjärnorna. Istället är det de mer oerfarna som är på väg upp men ännu inte är där som kan vara svårarbetade.
Per menar att det oftast handlar om osäkerhet och då gäller det att skapa en så trygg arbetsmiljö som möjligt.
- Då skulle det inte fungera att jag gick runt och var nervös inför deras stjärnstatus. De här människorna lever oerhört påpassade liv och då måste de åtminstone få lugn och ro omkring sig när de jobbar, säger Per och förklarar att han exempelvis aldrig skulle be någon av de stjärnor han arbetar med om en autograf.
- Det händer ganska ofta att folk jag träffar ber mig att göra det men jag säger alltid nej. Vill man att folk ska uppträda professionellt i studion så måste man själv uppföra sig så.
Pers ambition har hela tiden varit att skapa en arbetsmiljö där alla vågar delta med tankar och idéer, oavsett om man är Jack Nicholson eller en vikarierande studioassistent. Kanske låter det som en självklarhet att behandla alla lika men Per hävdar att det har varit en mycket viktig del i hans framgångsrecept. En grundsten som han tror att många av hans mindre framgångsrika konkurrenter har missat.
Som ”supervising sound editor” är det Per som bär det övergripande ansvaret för ljudet i de filmproduktioner han jobbar med. Det är han som ska se till att arbetet håller ihop och bildar en fungerande helhet.
Storleken på den arbetsgrupp han har under sig varierar kraftigt från produktion till produktion. Ibland handlar det om fem personer, ibland femtio. Men han har alltid en kärna av medarbetare runt omkring sig som han har jobbat ihop med länge.
- Vi har byggt ett gäng genom åren. Karen Baker Landers, som jag delade min senaste Oscar med, har jag arbetat tillsammans med i 22 år. Nybörjaren i gruppen har varit med i tio år, säger Per och förklarar att det är unikt i en bransch som är känd för att ha stor personalomsättning.
- Folk arbetar tillsammans i ett par år och sedan blir de ovänner och splittras. Som jag ser det beror det oftast på att någon försöker ta åt sig för mycket av äran själv. Så är det inte i vår grupp. Vi trivs tillsammans och har kul på jobbet varje dag och det är därför som vi fortfarande jobbar ihop, säger Per och fortsätter:
- Jag brukar säga att ingen i min grupp är bäst i världen på ljud, varken jag eller någon annan. Men som ett ”team, put together” är vi bäst. Ja, jag tror faktiskt inte att det finns någon annan i världen som är bättre än vi på det vi gör.
Hans ton är saklig, han slår sig inte för bröstet. Han har bara en imponerande tro på sig själv och sina arbetskamraters förmåga.
Men att vara ljuddesigner handlar naturligtvis även om kreativitet. Per menar att han har en medfödd känsla både för ljudestetik och hur man berättar en historia, vilket inte är en helt vanlig kombination med att samtidigt vara en duktig organisatör.
Någon formell utbildning inom ljud och film har han inte och istället har han fått arbeta sig upp. Att han överhuvudtaget hamnade i Hollywood är faktiskt en historia som kunde varit tagen ur någon av de filmer han jobbar med.
Alltihop började när Per var 27 år. På den tiden bodde han i en lägenhet i Borgholm och där råkade han en dag i september, långt efter att de sista turisterna lämnat Öland, stöta ihop med en amerikansk tjej som var där för att besöka några gamla arbetskamrater.
Förälskelsen var omedelbar och mindre än ett år senare var Per i USA för att besöka tjejen, som heter Linda och skulle komma att bli Pers första fru.
Via henne träffade han en kille som arbetade med filmljud i Los Angeles. De båda kom bra överens, ljudkillen tog med sig Per till sitt jobb och visade honom runt och några månader senare ringde han och erbjöd honom en anställning.
- Men jag var ju 28 år och hade provat en massa olika yrken redan. Jag ville inte bli chaufför eller assistent eller vad det nu var de ville erbjuda mig. Då hade jag inte fått lära mig någonting om arbetet som ljudläggare, säger Per som istället bad att få gå en tid som oavlönad praktikant.
- Det var den bästa utbildning jag kunde få. I och med att jag fick röra mig fritt och även såg andra delar av filmproduktionen gav det mig en förståelse för helheten som jag tror har varit väldigt viktig, säger Per som redan efter 4-5 månader på företaget Soundelux fick ansvaret att lägga ljud på sin första film.
Han menar att det är nyttigt att inse att man även som chef på ett eller annat sätt är en del av ett större maskineri. Om man ska ha ett bra samarbete med arbetsledare inom andra områden av organisationen bör man ha en ödmjuk inställning även till deras jobb.
- Om en filmproduktion har en total budget på 100 miljoner så kanske 1 miljon av de pengarna går till det arbete som jag är ansvarig för. Ljudet är trots allt bara en liten del av en film. Det kan vara bra att komma ihåg ibland när man försöker få sin vilja fram mot de som ansvarar för både kostsammare och större delar, säger Per.
Just ödmjukhet återkommer han ofta till, både som en beundransvärd egenskap hos andra och som en förutsättning för framgång i sitt eget ledarskap. Och på många sätt har det blivit ännu viktigare sedan han kom till Hollywood för snart 23 år sedan.
I den stenhårda konkurrensen som råder i branschen behöver den som vill arbeta där allt stöd som går att få. Många är beredda att gå över lik för att nå framgång men Per är övertygad om att det i längden löner sig att alltid vara juste mot de man jobbar med.
- Det finns många svin i Hollywood, men ser man inte upp blir man snabbt ensam gris i stian, säger han och menar att de som framhäver sig själva för mycket och beter sig illa sällan blir framgångsrika eftersom det till slut inte finns någon som vill jobba med dem.
- Så på det sättet är ju ödmjukhet helt enkelt en självbevarelsedrift. Men sedan handlar det naturligtvis om hur man vill att folk ska se på en som person. I grund och botten är det förstås värderingar som jag har fått med mig hemifrån, säger Per.
För en ljudläggare börjar arbetet först efter själva filminspelningen. Då får denne titta på det filmade materialet och försöka skapa sig en bild av storyn och de intryck som regissören vill förmedla till publiken. Sedan gäller det att få stämningen i bildmaterialet att passa ihop med ljudet.
I de flesta filmer byter man ut i princip alla miljöljud från originalfilmen, allt från motorljudet från en bil som kör förbi till smattret från ett automatvapen.
- Fast först och främst gäller det att rensa upp i den inspelade dialogen. Det är ett ganska stort arbete bara med att få replikerna från inspelningsplatsen att höras, säger Per och berättar att man ofta måste be skådespelarna att komma in i studion och tala in dialogen en gång till när originalinspelningen är för dålig för att användas.
Normalt arbetar en ljudläggare med tre projekt om året men Per har många gånger arbetat med fem filmer under ett och samma år.
Han uppskattar att han jobbar cirka 330 av årets 365 dagar och ofta är han i studion från tidig morgon till sen kväll. Det blir sällan mer än fem och en halv timmes sömn per natt.
Inställningen att arbeta hårt och aldrig nöja sig med halvbra verkar han ha haft med sig redan från början och det är inte svårt att se att det också är en viktig förklaring till hur han har tagit sig dit han är idag.
Per berättar att han cyklade en hel del under den här första tiden i L.A. och en dag tog han sig upp till en högt belägen utsiktsplats där man ser staden med Hollywood och hela filmfabriken framför sig.
- Jag stod där och tittade ut över L.A. och jag minns att jag till och med sa högt för mig själv ”jag ska klara det här, jag ska lyckas med detta!”, säger Per och medger att det kan låta ganska kaxigt att stå ovanför denna jättestad och tänka att man ska bli bättre än alla andra där nere.
- Men sån var inte känslan. Det var utmaningen jag såg, en tävling med mig själv snarare än med någon annan. Och jag tänkte inte göra det halvdant.
Fakta: Per Hallberg
Ålder: 49 (fyller 50 den 30:e december)
Familj: Hustrun Holly och hennes dotter Ruby, 18, samt deras gemensamma dotter Svea, fem år. Mamma Anita och lillebror Johan hemma på Öland.
Bor: Malibu, Kalifornien. Sommarhus i Tryggestad på mellersta Öland.
Karriär: Har varit ansvarig för ljudet till omkring fyrtio hollywoodfilmer. Vann sin första Oscar redan 1996 för "Braveheart" med Mel Gibson i huvudrollen och fick sin andra 2008 för ljudet till ”The Bourne Ultimatum”, Oscarsnominerades 1998 för "Face/Off". Har fyra statyetter från den brittiska filmakademien Bafta och flera priser från andra branschorganisationer.
Pokerreportage, Aftonbladet, 17/1 -11
De är hårt arbetande akademiker
med kontor på Sveavägen.
Men de läser inga kvartalsrapporter.
De spelar nätpoker – och tjänar miljoner.
– En månad vann jag 500 000
kronor, säger Markus Bränfeldt,
28.
Sex spelbord ligger uppe samtidigt
på den stora datorskärmen.
Korten delas av en osynlig
croupier och Markus Bränfeldts
blick sveper fram och tillbaka
mellan borden. Han klickar blixtsnabbt.
”Raise” eller ”fold” – satsa
eller lägga sig.
– 95 procent av besluten fattar
jag i princip utan att tänka, säger
han.
På det lilla kontoret nära Odenplan
i centrala Stockholm finns
fyra skrivbordsplatser. Arbetet
går delvis i skift.
Markus Bränfeldt spelar oftast
dagtid. Han kommer till jobbet vid
tio, käkar sushi eller thaimat till
lunch och går i regel hem vid sex.
– Går det dåligt jobbar jag ofta
över, men går det bra händer det att
jag går hem tidigare, säger Markus.
Hårdare konkurrens i dag
Kollegan Petter Åsberg, 30,
föredrar kvällar och nätter. Då
finns det fler och sämre spelare
ute, men konkurrensen har hårdnat.
– Folk var så otroligt dåliga för
några år sedan, säger Petter
Åsberg.
– Om vi hade kunnat resa fem år
tillbaka i tiden hade vi varit bäst
i världen. Det låter kanske kaxigt,
men handlar bara om att utvecklingen
har gått otroligt fort, säger
Markus Bränfeldt och petar in en
dubbelsnus.
I dag räknar sig Petter och
Markus till en elit av cirka hundra
svenskar som lever gott på poker.
Markus har tjänat runt 3,6 miljoner
kronor på tre års heltidsspelande.
Petter säger att det
handlar om en liknande summa
för honom.
Vinstpengarna är dessutom
skattefria, eftersom de bara spelar
på sajter inom EU/EES och poker
räknas som ett turspel utan
arbetsinsats, enligt lagen. En
definition som stämde bättre för
några år sedan.
Turen spelar mindre roll
– Den första generationen
pokerproffs var gamblers. De blev
snabbt rika genom att ta gigantiska
risker, sedan föll de hårt bara
en kort tid senare, säger Markus
Bränfeldt.
Han och Petter Åsberg kallar sig
i stället för grinders – ”nötare”.
Genom att spela tusentals händer
med relativt små insatser minimerar
de betydelsen av tur.
Båda började spela under
studie tiden, samtidigt som de
läste hyllmeter med böcker om
pokerteori.
I dag kan de omedelbart av färda
en dålig hand eller se möjligheterna
i en bra. Genom att analysera
mönstret hos sina motspelare
fattar de blixtsnabba beslut.
Nu förlorade du precis 2 000
kronor, svider det inte alls?
– Nej. Det är bara en del av
spelet, säger Markus Bränfeldt.
Vad är det mesta du har förlorat
på en dag?
– 100 000 kronor. Men normalt
har jag en gräns på minus 40 000.
Då har jag lovat mig själv att gå
hem.
Största vinsten?
– En månad vann jag 500 000
kronor. Då köpte jag en Porsche.
Men den blev bara stående i mina
föräldrars garage så jag sålde den.
Nu cyklar jag i stället.
Såg chans att tjäna pengar
De snabba vinsterna – och lika
snabba förlusterna – skapar en
emotionell berg- och dalbana som
måste hanteras. Markus Bränfeldt
försöker ge sig själv beröm när
han arbetat effektivt.
– Men det blir ändå fel i hjärnans
belöningssystem om jag har
jobbat åtta timmar, fem dagar
i veckan i tre veckor, och ändå har
gått med 30 000 kronor i förlust.
Markus är färdig ekonom.
Petter har en juristexamen. Men
de har inte arbetat en dag med
dessa yrken.
– Jag insåg att jag inte var
intresserad av att jobba som
jurist, samtidigt som jag såg en
rimlig chans att tjäna bra med
pengar på pokern, säger Petter
Åsberg.
Parallellt med spelandet pluggar
han i dag drama på Biskop
Arnös folkhögskola, och Markus
Bränfeldt läser på Poppius journalistskola.
Ingen av dem planerar att spela
poker på livstid, men de kan tänka
sig att hålla på ett
par år till.
– Vissa frågar:
När ska du börja
jobba då? Då är det
skönt att kunna
säga att man har
ett kontor. Så att
folk förstår att det
är på riktigt, säger
Petter Åsberg.
Bärplockare i Särna, Aftonbladet, 4/8 -10
SÄRNA. Vietnamesiska
bärplockare skjuter
småfåglar, plockar giftig
svamp och letar ätbara
växter i skogarna runt
Särna i Dalarna.
De är hungriga och har
inga pengar.
De har betalat mycket för
drömmen om dignande
bärmarker. Men risken
är stor att de återvänder
med skulder.
– De sa att bären skulle
vara jättestora och lättplockade
och att det skulle
finnas massor med jobb.
Men det finns nästan inga
bär och vi tjänar inga
pengar alls, säger Phuong
Thi Kuong, 18, via en tolk.
Sysslolösa i skogen
Hon sitter på huk på marken
vid sidan av landsvägen
mellan Älvdalen och Särna.
Tillsammans med sju
landsmän har hon varit ute
och sökt bär i skogen, förgäves.
Nu har den slitna
lastbilen de åker i fått
motorstopp.
– Vi har blivit lurade,
suckar hon uppgivet.
Sammanlagt har omkring
290 bärplockare från Vietnam
skickats till Sverige långt
innan bärsäsongen börjar.
I tre veckor har de traskat
runt sysslolösa i Särna.
De har betalat cirka
16 000 svenska kronor för
att komma hit, i hopp om att
tjäna stora pengar. Nu riskerar
de att bara ha skulder
med sig hem.
Hoppas finna föda
– Vi letar grönsaker i skogen.
Vissa går ut och jagar
smådjur och fåglar för att ta
hem och slakta, säger Than
Thi Phung, 40.
Alla vietnamesiska arbetare
Aftonbladet stöter på
i Särna klagar på hunger.
Phoung Thi Kuong har
hittat svampar i skogen som
de hoppas ska gå att äta.
De blir förskräckta när
det visar sig vara giftmurklor
som kan ge både
kräkningar och diarré.
Trots att de bor upp till
sju personer i rum för två,
vill de inte klaga på boendet.
Det gör däremot räddningstjänsten
som varit på
plats och konstaterat att det
saknas brandlarm i den
gamla folkhögskolan.
Svarar inte på frågor
Det vietnamesiska bemanningsföretaget
TTLC:s
representanter vill bara
svara på två frågor när vi
möter dem. Men egentligen
ger direktör Nguyen Van
Hoc inga svar alls.
Poliser som kallades till
vietnamesernas förläggning
under helgen beskrev
stämningen som kokande
och bedömde risken för
”någon form av upplopp”
som stor. Men det verkar
inte bekymra Nguyen Van
Hoc. Via en tolk säger han:
– Det beror på att de är
bönder. De har aldrig sett
en bil förut och blev lite
uppspelta.
Olle Andersson, representant
för Lomsjö Bär AB
som är TTLC:S svenska
samarbetspartner, tror inte
att arbetarna far illa eller att
de saknar mat.
– Jag förutsätter att TTLC
talar sanning. Det måste jag
göra. Jag pratar inte vietnamesiska
och arbetarna
pratar ingen engelska.
Men om det visar sig att
vietnameserna inte får
schysta löner tänker han sluta
i bärbranschen, säger han.
Kommentar om förutsättningarna för reportaget:
Fick ingen tolk med mig till Dalarna och bärplockarna talade överhuvudtaget ingen engelska vilket gjorde uppdraget till en utmaning. Löste detta genom google-translate på iphonen och därefter ett trepartssamtal med en telefontolk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)