torsdag 27 januari 2011

Serievåldtäktsmannen i Örebro, Aftonbladet, 11/10 -10

Tre överfall - på en dag
ÖREBRO. Först attackerades
en 23-årig kvinna
på en innergård. En
kvart senare våldtogs
en 64-åring i närheten.
Och i går kväll skakades
Örebro av ännu ett
kvinnoöverfall.
Nu fruktar experter
att stadens två serievåldtäktsmän
ska trigga
varandra till en ny
brottsvåg.
06.13 i går morse. Den
23-åriga kvinnan skulle
besöka sin mamma på
Karlslundsgatan i centrala
Örebro, men dörren till
trapphuset var låst och
hon blev stående på innergården.
Då slog våldsmannen
till. Kvinnan gjorde dock
motstånd och kampen
uppmärksammades av ett
vittne.
– Jag sprang ut på balkongen
och vrålade: ”Vad
fan håller du på med”, säger
mannen vars dotter
först hade sett överfallet
och väckt honom.
64-åring våldtagen
Gärningsmannen,
iklädd mörk luvtröja, hade
då brottat ner kvinnan
och slog henne flera gånger
rakt i ansiktet. Men när
vittnet ropade släppte han
kvinnan och flydde på en
cykel.
Klockan 06.27 skedde
ett nytt överfall på Egnahemsgatan,
bara 500 meter
längre bort. Där fullbordades
en våldtäkt mot
en 64-årig kvinna. Även
här användes kraftigt våld
och precis som på Karlslundsgatan
attackerades
kvinnan på öppen plats
mitt i ett bostadsområde.
– Väldigt mycket tyder
på att det är samma
gärningsman i båda fallen,
säger Torbjörn Carlson
informationschef på Örebropolisen.
Misstänker två män
Överfallen kopplas nu
till den tidigare sexvåldsvågen
mot kvinnor i Örebro.
Såväl tillvägagångssätt
som signalement
stämmer överens med flera
av de 11 fall som drabbat
staden sedan september
förra året.
Polisen tror att två av
varandra oberoende gärningsmän
ligger bakom
brotten – och att de ene av
dem nu är tillbaka. Signalementet
stämmer nämligen
väl in på mannen som
slog till i går morse: 25-årsåldern,
ljushyad, normal
kroppsbyggnad och 170-
175 centimeter lång.
”Kan trigga andra”
Två serievåldtäktsmän,
samtidigt i samma stad, är
mycket ovanligt. Och de
kan troligen inspirera varandra,
enligt kriminologiprofessor
Jerzy Sarnecki:
– Den typen av mycket
massmediala händelser
brukar trigga i gång personer
som ligger på gränsen,
säger han till TT.
Vid 20.30 i går kväll inträffade
ännu ett överfall.
En kvinna i 20-årsåldern
misshandlades av en
okänd man som trängde
sig in i hennes lägenhet på
Tunnelgatan i norra Örebro.

torsdag 17 juni 2010

måndag 16 november 2009

Intervju, Peter Fust, Position, nr 2 2009

Peter kom ur askan i elden

Han var chef för kinesiska Fanerduns jätteprojekt i Kalmar men hoppade av. Sen hamnade han mitt i en härva av ekonomisk brottslighet i ett bärföretag. Nu har Peter Fust gått vidare på egen hand.

I november 2006 rekryterades Peter Fust som finanschef till det då nystartade Fanerdun Group AB. Företagets kinesiska ägare, affärsmannen Jinxing Luo, hade några månader tidigare orsakat stora rubriker efter att plötsligt ha dykt upp i lilla Kalmar med storslagna planer på ett utställningscenter.
Med omkringliggande hotell, bostäder och köpcenter var det en satsning i miljardklassen och många var skeptiska. Men till en början verkade projektet lovande och Peter Fust trivdes med jobbet och det spännande mötet med en ny kultur.
Efter en tid avancerade han till vd-posten, men då hade problemen redan börjat hopa sig. Arbetsmiljöverket stoppade vid ett flertal tillfällen bygget som började halka efter i tidsplanen. Jinxing Luos pengar verkade vara på väg att ta slut och arbetarna fick inte ut sina löner som de skulle.
Hela projektet började få skandalstämpel och Peter Fust, som är uppvuxen i det han själv kallar för en traditionell arbetarfamilj med stark känsla för rätt och fel, hade svårt att förlika sig med kinesernas upprepade brott mot svenska lagar och regler. Under en period fortsatte ändå att kämpa på eftersom han fortfarande trodde på projektet. Men till slut gick det inte längre.
- Innan Fanerdun hade jag ingen erfarenhet av att jobba med kineser och arbetssättet skiljer sig ganska mycket jämfört med svenskar. Framförallt är planeringshorisonten betydligt kortare hos asiaterna och det hade jag väldigt svårt att acceptera, säger Peter Fust och förklarar att när han dessutom upplevde att han inte fick gehör för en del krav han ställde valde han till slut att stiga av.

När vi träffas på stadshotellet i Kalmar är det drygt ett år sedan Peter Fust lämnade Fanerdun. Företagets verksamhet i staden är numera i princip noll, man saknar en fungerande styrelse och kronofogden jagar Jinxing Luo.
Peter Fust, för dagen ledigt klädd i svarta jeans och vindjacka, har aldrig ångrat att han hoppade av men beslutet var ändå inte helt okomplicerat. Efter Fanerdun gick han tillbaks till sin tidigare sysselsättning som revisor, denna gång som egenföretagare. Men mötet med den för honom tidigare okända kinesiska kulturen hade gjort ett stort intryck och han ville inte släppa kontakten med den.
- Det var oerhört intressant att se hur kineserna tänker och arbetar. De har ett driv i sitt företagande som inte är detsamma i Sverige. Sedan har de en toppstyrning som kanske inte riktigt passar oss men jag tror ändå att det finns mycket som vi kan lära av dem.
När en grupp företagare i bärbranschen som han kände lite grann sedan tidigare erbjöd honom ett jobb med Kinaanknytning var Peter Fust därför inte sen att tacka ja. Tanken var att han skulle ha en deltidstjänst och med hjälp av sina kontakter se till att företaget blev det första i Sverige att använda kinesiska arbetare för att plocka bär.

Peter Fust lyckades snabbt komma långt i förhandlingarna med ett bemanningsföretag i Chanxing i Kina. Men bara några veckor senare kom han till jobbet en morgon och fann att kontoret vimlade av poliser. Hårddiskar och högar av papper och pärmar bars ut och försvann och Peter Fust fick veta att de tre företagarna som fram till dess varit hans nya arbetsgivare hade gripits misstänkta för bokförings- och skattebrott.
- Det var så klart en stor chock att stiga in där och se alla poliser. Jag hade ju ingen som helst information om vad som hade skett i bolaget tidigare och blev i princip bara ombedd att gå hem, säger Peter Fust.
Nu kan han till och med skratta åt det men medger att det just då inte var speciellt komiskt och tiden efter razzian blev svår.
- Som tur är hade jag min revisionsfirma att jobba med så att jag kunde hålla mig sysselsatt och slippa tänka för mycket på hela grejen. Men till slut blev jag ju tvungen att ta mig en rejäl funderare på vad jag skulle göra.

Förutsättningarna hade i ett slag förändrats radikalt och i princip hade Peter Fust två val. Antingen var han tvungen att göra något helt annat eller så hade han chansen att förvärva det företag som han var anställd i och fortsätta arbeta på egen hand. Det aktuella bolaget var nybildat och hade ingenting med brottsutredningen att göra, vilket så klart var en förutsättning. Och efter viss tvekan valde Peter Fust till slut att fortsätta.
- Anledningen var framförallt att jag fortfarande inte ville släppa kontakten med den kinesiska marknaden. Vi hade ju dessutom redan kommit rätt så långt i förberedelserna inför säsongen och det kändes dumt att kasta bort det arbetet. Att ge upp hade också känts som ett svek mot de nya affärspartners som jag fått kontakt med i Kina.
Peter Fust konstaterar även att han redan som barn hade en utpräglad tävlingsinstinkt. Och här såg han naturligtvis en rejäl utmaning.
Till att börja med var det svårt att få till finansieringen. Med alla sina bankkontakter i en region där lokalpressen dagligen skrev om ”bärhärvan” och häktningen av Peter Fusts kollegor, var det inte lätt att övertyga någon om att låna ut pengar till ett bärföretag.
Problemen fortsatte sedan med ovana kinesiska arbetare som saknade erfarenhet av såväl bärplockning som den svenska vegetationen. Dessutom saknade Peter Fust själv tidigare erfarenhet av branschen.
Hur är det annorlunda att vara chef i en bransch som man inte känner till jämfört med en där man har arbetat länge?
- Det är ännu viktigare att du väljer rätt personer att arbeta med. Sedan måste du vara ännu mer prestigelös och inse att som chef måste man inte vara bäst på allt. Du ska leda arbetet men sedan måste man låta duktiga medarbetare göra det som de är bäst på efter eget huvud.
Peter Fust tror att en av hans styrkor är att skapa sammanhållning i en grupp och han menar att det oftast handlar om att med små medel visa att man som chef bryr sig om de anställda och deras arbete. Men det är i förstås enklare om organisationen är liten.
- Självklart går det inte att engagera sig i varje enskild individ när det handlar om 300 bärplockare. Då får man hitta andra sätt att visa att man bryr sig. Till exempel ser jag till att vara tillgänglig tidigt varje morgon när plockarna ger sig ut till bärmarkerna. Jag är även där när de kommer tillbaka för att väga in sina bär och försöker småprata lite med dem så gott det går. Språkbarriären gör det hela lite komplicerat i det här fallet men då får man se till att allt praktiskt i övrigt fungerar så bra som möjligt.
Och det verkar fungera ganska bra för Peter Fust som trots den turbulenta starten lyckades driva runt företaget den första säsongen. Nu laddar han för nästa och det är knappast någon slump att han på frågan om han har någon förebild som entreprenör svarar Torsten Jansson.
- Han har haft det tufft den sista tiden. Men problem är ju utvecklande.


Fakta: Fanerdun
I augusti 2006 slog nyheten ner som en bomb i Kalmar. En kinesisk affärsman vid namn Jinxing Luo ville genom sitt bolag Fanerdun göra en miljardsatsning på ett utställningscenter med omkringliggande hotell, bostäder och köpcenter i lilla Kalmar.
Många var skeptiska medan andra spådde en lysande framtid för hela Kalmarregionen. Det talades bland annat om en befolkningsökning för Kalmar kommun på flera hundra tusen, mestadels kineser, inom en tioårsperiod.
Och till en början pumpades pengarna in och bygget tog fart. Sedan dess har dock problemen avlöst varandra och idag står Fanerduns utställningscenter tomt och halvfärdigt samtidigt som kronofogden jagar bolaget.
Den senaste tiden har dock Fanerdun börjat betala tillbaka på en del av sina leverantörs- och hyresskulder. Nya kinesiska investerare har också besökt Kalmar för att eventuellt ta över projektet men hittills har inget avgörande skett.

Peters råd om företaget där du arbetar blir föremål för brottsutredning
- Börja direkt med att samla information. Vad har egentligen hänt? Helst så objektiva uppgifter som möjligt även om det ofta kan vara svårt att få tag på.
- Stormar det kring organisationen som du arbetar i måste du själv vara extra noga med att agera korrekt och rakryggat.
- Du kommer förmodligen behöva fatta svåra beslut. Stå för dem och kom efteråt ihåg att du tog dem efter bästa förmåga utifrån hur situationen såg ut då. Skyll inte besluten på omständigheterna eller på någon annan. Detta är oerhört viktigt.
- Mediebevakning kan lätt få allmänheten att döma misstänkta i förväg. Men tänk på att ingen är skyldig förrän personen har fått sin dom.
- Skilj på person och sak. Ta tydligt avstånd från det brott som eventuellt har begåtts. Men om den misstänkte är någon du har en vänskapsrelation bör du försöka stötta både personen och dennes familj. Även om han eller hon visar sig vara skyldig.

Fakta: Peter Fust
Ålder: 52
Position: Företagsledare Rabema Service
Bor: i Nybro men spenderar stor del av året i Norrland och på resande fot i Kina, Thailand och Vietnam.
Familj: Två barn Charlotte, 23, och Christopher, 20. Särbo med kinesiskan Deng Chao.
Bakgrund: Uppväxt i Alsterbro. Pappan var tapetserare och politiker och mamman drev en tvättfirma. Peter kallar det ”en ganska traditionell arbetarfamilj”.
Utbildning: Civilekonom, utbildad i Lund och Växjö, auktoriserad revisor.
Karriär: Började på S-E Banken 1977. Sedan fyra år på pumptillverkare ITT Flygt. Hamnade senare som revisor på Deloitte där han så småningom avancerade till kontorschef. Efter en kort period som vd på möbeltillverkaren Wilo rekryterades han till det då nystartade företaget Fanerdun Group AB. Där var han finanschef och senare vd innan han hoppade av och hamnade i bärbranschen. Idag driver han bärplockningsföretaget Rabema Service.
Bästa med jobbet: Friheten att påverka.
Sämsta med jobbet: Stor riskexponering om det blir en dålig bärsäsong.
Framtida position: Vill fortsätta att arbeta med affärsutveckling och den kinesiska marknaden.

lördag 14 november 2009

Recension av Sonjagon, Östran september 2009

De unga grabbarna i Sonjagon gjorde en kompetent spelning när Popidyll hade säsongspremiär i fredags. Trots det vann de knappast många ny lyssnare i publiken på ett fullsatt Söderport.

Många uppfattar kanske de band som hittills spelat på Popidyll som lite svårtuggade. Här hörs generellt få eller inga catchiga och fjäderlätta refränger. Indiemusiken dominerar och saknar man ett musikintresse som sträcker sig bortom Rix FM och Mix Megapol går man nog hellre någon annanstans och dricker sin öl.
Men även om musiken kan uppfattas som ”svår” handlar Popidyll väldigt mycket om glädje. Många kommer för att de vill dansa – alla kommer för att ha skoj. Tyvärr passar Sonjagons musik dåligt för den typen av miljö. För detta är svårt. På riktigt.
De fyra grabbarna från Nacka spelar långa stycken, sällan under sex minuter, och melodierna tar ofta skeva vägar. Det är skitigt, det skramlar och Jacob Stenberg experimenterar friskt med sin röst som spricker och går sönder i falsett men som ändå fortsätter framåt, hela tiden framåt. Och kanske är det just detta som är den främsta anledningen till att jag gillar Sonjagons musik. Drivet. ”There is always a motion” som Jacob Stenberg sjunger i ”Lovers”.
Motorn är i mångt och mycket Jacob Douglas trummande som i mitt tycke är fantastiskt, framförallt i låten ”monsters”. Men tyvärr spelar inte Sonjagon den låten under framträdandet på Popidyll. Och tyvärr gör det mig ingenting.
För känslan som ”Monsters” ger mig när jag spelar den på full volym hemma eller i bilen, när jag kan stänga ute resten av världen och bara låta de där jagande och hetsande trummorna driva på tills känslan blir extatisk, skulle ändå aldrig infinna sig här. För mig kommer helt enkelt inte den här typen av musik till sin rätt i en publik miljö.
Och att döma av Popidyllpubliken, som stundtals under spelningen verkar närmast ointresserade, är det fler än jag som Sonjagon inte når ända fram till den här kvällen. När Jacob Stenberg mitt under spelningen ordnar en handuppräckning för att få svar på frågan om hur många i publiken som hört talas om hans band tidigare, åker bara ett fåtal händer upp. Och om en vecka tror jag inte många har lyssnat två gånger till på ”Coming over Tonight” eller ens vackra ”Aristocrat”.
Det är synd. För i rätt miljö är Sonjagon riktigt bra. Det är dovt och mullrigt och mystiskt på ett eget sätt och det ska bli spännande att se hur bandet kommer utvecklas. För med det driv som finns i flera av låtarna på debutskivan arches kan det inte stanna, det måste vidare, mot nåt mer.

onsdag 10 december 2008

Reportage, Fritz - 90-årig jägare, Jaktmarker och Fiskevatten, Nr 1 2009







90-årige Fritz sköt sin 80:e älg
Av Erik Olsson

Fritz Andersson fyller snart 90 år. Född och uppvuxen med skogen runt knuten i Gisslatorp i Småland började han jaga redan som liten grabb. Idag har han nästan ett sekel av erfarenheter från skog och mark och nyligen sköt han sin 80:e älg.

Motorn rusar och gräs och lera flyger genom luften. Motorhuven och vindrutan blir snabbt nedkladdad men Fritz fortsätter gasa och frenetiskt styra bilen som slirar ordentligt på den blöta ängsmarken.
- Det var ju för dumt det här! Men stannar jag nu så kommer vi aldrig härifrån, säger Fritz bekymrat.
Han har kört fast här en gång förut på väg till sin lilla jaktkur i mitten av ängen. Den gången fick hans son komma och dra loss honom med sin fyrhjulsdrivna SUV och det vill Fritz inte vara med om igen. Så han fortsätter gasa, förbi kuren och vid slutet av fältet tar vi oss upp för en liten backe där han till sist kan stanna bilen på torr mark.
- Nu får vi gå tillbaka till stugan, säger Fritz medan han kliver ur bilen och klafsar iväg över fältet med en käpp i ena handen och sin trogna gamla Husqvarna 6,5:a över axeln.
Numera skjuter han allt från hare till älg med Husqvarnastudsaren som köpte redan 1942 och har fällt de flesta av sina 80 älgar med. Hagelbössan har han nästan lagt på hyllan.
Fast första gången han gick på jakt var det med ett Remingtongevär och på väg ut i skogen tappade han bort kornet så det blev till att tälja sig ett korn av en grankvist.
- Jag var 13 år och lånade geväret olovandes, berättar Fritz vars far dock aldrig var någon jägare.
Det var istället när han blev dräng hos en bonde i närheten som höll på med jakt som hans intresse väcktes. Som ung på 1940-talet sköt han mycket ekorrar som såldes för skinnets skull. De gav tre kronor styck på Växjö skinnmarknad och under en rekordsäsong hade Fritz och en kamrat fått ihop hela 700 ekorrskinn och tre mårdskinn.
- Ett mårdskinn var ju värt en hel månadslön på den tiden. Fick man syn på ett mårdslag då släppte man det aldrig, inte om man så blev tvungen att följa det i en vecka för att få fatt på den, berättar Fritz.

Jaktkurens röda färg är blek och panelbrädorna gistna. Fritz slänger upp dörren med ett ryck och en gest som kan tolkas som ett ”ja, det här är väl inte mycket att se”. Därinne har han en rejäl fåtölj, ett par filtar och en gammal kaffekopp. På väggarna har han satt upp bilder på skogens djur, hare, rådjur, räv, älg.
- Jag jagar allt jag kan komma åt. Fast nuförtiden blir det mest rådjur och älg, säger Fritz på väg tillbaka från jaktkuren.
Men annat var det förr. Förutom ekorrar och en och annan mård jagade Fritz även grävling och på 40-talet en hel del tjäder.
- Då kom det in en massa ryska tjädrar häromkring. Man kände igen dem på att de var lite mindre och hade kortare stjärt. De kunde komma i flockar om ett par hundra fåglar, minns Fritz som nu gläder sig åt att tjädern har börjat komma tillbaka till hans skog efter att ha varit försvunnen i ett par decennier.
Ett annat djur som kommit tillbaka är lon men den är Fritz inte lika glad i, även om han krasst konstaterar att det finns andra landsändar som har betydligt värre problem med stora rovdjur.

På väg tillbaks föräldrahemmet, där Fritz idag bor tillsammans med sin fru Gunnel, kör vi en annan väg och slipper korsa den blöta ängen. Där hemma väntar Gunnel med kaffe och smörgåsar av hembakat bröd.
Vi slår oss ner vid bordet i det lilla köket på övervåningen. Genom fönstret ser man bäcken som rinner förbi utanför och ett litet fält där resterna av vinterns första snöfall dröjer sig kvar i halmstubben.
Kan du berätta hur det gick till när du sköt jubileumsälgen?
- Det var i Bäckebo, jag jagar med min son och hans jaktlag där, och hade sett ut mig ett bra ställe långt i förväg, säger Fritz och berättar att han knappt hann sätta sig på passet innan han fick se Troja, en blandning mellan Jämthund och Lajka tillhörande en av männen i jaktlaget, dansa runt med 8-taggaren ute på kalfällan framför honom.
- Först stannade älgtjuren till bakom en buske och då kunde jag inte skjuta. Vanligtvis brukar de ju vara så försiktiga men han var vansinnig på hunden och skulle stånga den och det fick honom väl att förlora omdömet. Så han tog ett steg fram och då var det gjort. Skottet satt i bröstet, berättar Fritz men erkänner att det träffade lite högt för han var tvungen att hålla upp för ett par grenar.
Firade du på något speciellt sätt?
- Nä. Man får en gångkvist och sen är det bra, säger Fritz.
Fast Gunnel berättar att grannen och ett gäng jaktkompisar kommer över senare på kvällen och gratulerade. Och bilden som togs på Fritz vid älgen precis efter skottet funderar han på att rama in.

Sina kunskaper som jägare har Fritz fått tillägna sig på egen hand, någon lärare eller mentor har han aldrig haft. Istället har han genom åren lärt av både misstag och framgångar.
- En bra jägare vet att det är stor skillnad på att stå där djuret kommer och att djuret kommer där du står. Att placera sig rätt är en ganska stor konst som kräver erfarenhet, tur kan vem som helst ha, säger Fritz.
Han återkommer även gärna till vikten av att som jägare smälta in och vara en del av naturen. Djuren ska inte veta att jägaren är i skogen.
- Nuförtiden har folk en massa dyr utrustning och telefoner för att ringa till varandra. Men jag tycker inte om när det blir en massa snack i skogen och jägare som ringer till varandra för att tala om åt vilket håll djuren springer. Det är inte rätt mot det vilda, djuren ska ha sin chans, säger Fritz bestämt.


Fakta:
Namn: Fritz Andersson
Ålder: 90 år i februari.
Bor: Gisslatorp strax norr om Orrefors i Småland.
Familj: Frun Gunnel samt son och dotter och deras familjer.
Jagar: Det mesta.
Aktuell: Fällde nyligen sin 80:e älg.

Fem snabba till Fritz:
Vakjakt eller drevjakt? – Drev
Hagel eller kula? – Kula
Jakt eller fiske? – Jakt
Älgstek eller Rådjurssadel? - Älgstek
Ensamjakt eller jaktlag? – Både och.

Reportage, Sky diving, Barometern juli 2007

Granskning, Dålig jämställdhet i Nybro, Barometern 2008-07-20

Dålig jämställdhet i Nybro kommun

Bland de tio bäst betalda cheferna i Nybro kommun finns bara två kvinnor. Det visar Barometerns granskning av jämställdheten i kommunen.

I kommunadministrationen är kvinnorna i majoritet. Men trots det är nästan alla kommunens toppchefer på tjänstemannasidan män. Bara IT-chefen Sirpa Koponen och ekonomichefen Anette Arbman har lyckats slå sig in på plats nummer åtta respektive tio på listan över kommunens mest välbetalda positioner.
Och det ser inte bättre ut inom politiken. Bara två av kommunens nämnder har kvinnliga ordföranden och ingen av styrelserna i de kommunala bolagen. Men mansdominansen gäller inte bara ordförandeposterna utan styrelser och nämnder överlag.
Till exempel är bara fyra av Markus Lunds (s) tolv arbetskamrater i kommunen viktigaste arbetsgrupp, kommunstyrelsen, kvinnor. Och inom de traditionellt maskulina verksamhetsområden är den manliga dominansen ännu tydligare. Tekniska nämnden har till exempel bara två kvinnliga ledamöter på sammanlagt elva platser.
I Nybro elnät är bara två av åtta politiska ledamöter kvinnor och i Nybro energi är det ännu sämre, bara en kvinnlig ledamot på sammanlagt sju platser.
Och detta trots att nybroborna själva har röstat fram en nästan jämställd skara representanter i fullmäktige där det sitter kvinnor på 22 av 48 tillsatta platser.

"Många kvinnor vågar inte ta ansvaret på de viktiga posterna"


Det är är svårt att rekrytera kvinnor till de viktiga politiska uppdragen. Det hävdar bland annat Inger Rydbrink, partistyrelseordförande i socialdemokraterna i Nybro.

Det är de lokala partistyrelserna som bestämmer vilka politiker som ska nomineras till styrelseposterna i nämnder och kommunala bolag. Och som styrande parti är socialdemokraterna ansvariga för att det sitter män på alla utom två av ordförandeposterna i kommunens - trots att man har kvinnlig majoritet i sin fullmäktigegrupp.
Det saknas alltså inte kvinnliga politiker men de viktiga positionerna går ändå oftast till män, varför?
- Många kvinnor vågar inte ta ansvaret på de viktiga posterna, säger Inger Rydbrink och menar att det till stor del beror på att de ofta tar mer ansvar för hem och familj.
- Det känns så när man försöker tillsätta posterna i alla fall. Då hör man de där resonemangen att "jag har både detta och detta och jag har inte tid", säger Inger Rydbrink.
Hon tror också att mycket handlar om gamla strukturer där män väljer män och påpekar att det är typiskt att de nämnder som faktiskt ha en kvinnlig majoritet är just inom områden som anses "mjuka" och kvinnliga.
Men att kvotera in kvinnor till en jämställd nivå tror Inger Rydbrink inte på. Positiv särbehandling, vilket betyder att kvinnor går före om flera sökande har likartade meriter, är ett bättre alternativ menar hon.
Varken centerns kretsstyrelseordförande Kenneth Petersson eller moderaternas gruppledare Jan Enarsson tycker heller att kvotering är en bra idé.
- Nej, det måste handla om intresse och kunskaper, säger Jan Enarsson och tror att enda lösningen är att försöka att informera mer för att öka intresset för politik.
Är problemet att rekrytera kvinnor till styrelserna något som ni diskuterar mycket inom partiet?
- Nej, det kan jag väl inte säga att det är, säger Jan Enarsson.


Markus Lund ser den bristande jämställdheten som ett problem

Rekryteringen till kommunens chefspositioner sköts av politikerna. Kommunstyrelsen är arbetsgivare och bär ansvaret för bristerna i jämställdheten bland tjänstemännen.
Och kommunstyrelsens ordförande Markus Lund (s) erkänner att snedfördelningen i kommunen är ett problem.
- Det är viktigt att ha en balans mellan kvinnor och män. Jag tror att alla ojämställda arbetsplatser påverkas negativt, säger MArkus Lund.
Han menar dock att jämställdhetsarbetet fortfarande till stor del handlar om att börja på gräsrotsnivå i hela samhället. Till exempel med att få in fler tjejer inom klassiskt mandominerade yrkesområden och vice versa.
- Med en större blandning på arbetsmarknaden skulle även kommunpersonalen mer jämställd, tror Markus Lund.
Han hävdar att könsperspektivet är något som alltid finns med i samband med rekryteringar inom kommunen och att det ständigt arbetas med att bättra på jämställdheten. Ett exempel som han vill lyfta fram är det interna ledarutvecklingsprogram som pågår i kommunen.
- Det är en slags plantskola för framtidens kommunala chefer skulle man kunna säga, och där har vi faktiskt haft fler kvinnor än män det senaste året. Förhoppningsvis ska det leda till fler kvinnliga chefer i framtiden, säger Markus Lund.

FAKTA: De tjänar mest i Nybro kommun
1. Nils-Erik Gustafsson, kommunchef, 54 500 kronor/månad
2. Jan Lagerqvist, skolchef, 50 000 kronor/månad
3. Bengt-Eve Petersson, teknisk chef, 45 600 kronor/månad
4. Göran Andersson, inköpssamordnare, 45 375 kronor/månad
5. Stig-Roland Fagergård, socialchef, 44 300 kronor/månad
6. Kristian Lundh, t.f. omsorgschef, 44 300 kronor/månad
7. Mats Arnér, administrativ chef, 43 300 kronor/månad
8. Sirpa Koponen, IT-chef, 43 000 kronor/månad
9. Stefan Björn, samhällsbyggnadschef, 42 800 kronor/månad
10. Anette Arbman, ekonomichef, 41 500 kronor/månad